Den allt överskuggande händelsen igår (12 april 1964) var förstås den allsvenska starten. Det var den 40:e upplagan. Intresset för den har på förhand varit större än på mycket länge och det visade sig hålla även när spelet satte igång – goda publiksiffror överallt trots mestadels regngrått väder. På Råsunda, där dagens kanske viktigaste uppgörelse spelades mellan fjolårets etta och trea, Norrköping och AIK, var det hela 22 508 betalande trots regn hela dagen. Premiäromgången blev sensationsfri. Största segern vann Örgryte med 3-0 i Degerfors och dessutom noterades tippade vinster för Malmö FF mot Djurgården 1-0, IFK Göteborg-Eskilstuna 1-2. (Det skulle dröja 50 år innan det blev allsvensk premiär i Eskilstuna igen eftersom laget åkte ur 1964 och inte har kommit tillbaks. I veckan,14 april, var det damlaget från Eskilstuna som gjorde debut i allsvenskan genom at slå Örebro med 2-0).
Åter till 1964. Hälsingborg slog den andra nykomlingen GAIS med 1-0, samma siffror blev det i matchen Elfsborg-Örebro. Där gjorde Ove Grahn årets första mål efter 1 min och 36 sekunder.
”Norrköping-AIK blev ett verkligt kraftprov på ett miserabelt underlag, så miserabelt att de båda lagens stormålvakter Zamora Nyholm och Arne Lundqvist kom att framstå som alldeles maktlösa i leran”. Matchen slutade 3-3. AIK:s 3-3 mål gjordes av den från Halmia flyktade Lasse Sjöström.
I Degerfors var planen om möjligt ännu sämre, den stod delvis under vatten. ”Jag har aldrig spelat på sämre underlag”, hävdade Agne Simonsson, en av ÖIS målskyttar. Här gjorde Thomas Nordahl debut i hemmalaget. Tränaren pappa Gunnar var nöjd. ”Bättre än jag någonsin trott och definitivt överlägsen sin fars debut”. En del ville bagatellisera Thomas insats i vattenmassorna: ”Ingen konst för Thomas idag. Gunnar har ju alltid hävdat att grabben skulle bli simmare”!

Det var inte riktigt slut på skidsäsongen. Den 12 april tog Sixten Jernberg avsked som tävlingsåkare i Arjeplog. Sixten var på ett strålande åkhumör och det blev en duell mellan två Olympiska 5-milsmästare. Sixten, mästare 1956 och 1964, vann över de 25 km före 1960-års mästare Kalevi Hämäläinen. Trea kom svenske mästaren Föllinge Persson och fyra Norges bäste Harald Grönningen. Femma var Assar Rönnlund. Veckan före hade Föllinge vunnit Kirunaspelens 3-mil på ”världsrekordtid”, 1.27.51, före olympiske mästaren Mäntyranta. Här var Assar och Sixten bara sjua respektive åtta.

I övrigt handlade det mycket om förberedelser inför Tokyo OS, där löparen Esso Larsson tilldrog sig största intresset. IB hade två helsidor om hur Esso och brottaren Pelle Svensson tränade. Det är något man inte får läsa om i dagens sportjournalistik.

Bosse Högberg och Lennart Risberg boxades och vann vid en gala i Jönköping.

Gösta ”Fåglum” Pettersson vann sin dittills största seger som cyklist då han gick i mål som etta i det stora etapploppet (13 etapper) Tunisien runt. Fåglum var andre svensk som vunnit loppet. Den förste var Göran Carlsson 1959. För Fåglum innebar segern hans genombrott i internationell konkurrens.

I USA stötte Dallas Long världsrekord i kula med 20,10. Det var hans femte rekordförbättring sedan 1959, interfolierade av Parry O´Brien och Bill Nieder.

Vi hade inga friidrottshallar för 50 år sedan. SM inomhus inskränkte sig därför till  stående hopp i höjd och längd. I 1964-års upplaga i Göteborg vann Erling Bengtsson Solna stående höjd med 1,66. Erling var bördig från Vinberg och hade tidigare tävlat för Falkenberg. En annan hallänning var tvåa med samma resultat: Håkan Wickholm Spänst i Halmstad.

Notis: J.Sigfrid Edström avled den 18 mars 1964, 93 år gammal. Edström är den svenske idrottsledare som nått längst. Han tog initiativ till bildandet av Internationella Friidrottsförbundet 1913 och blev dess förste president, ett uppdrag som han hade kvar till 1946. Detta år blev han president i internationella olympiska kommittén, IOK. Han var president över OS i Helsingfors 1952, vid 81 års ålder. Han var en god sprinter i sin ungdom. Sin civila karriär kröntes med vd-skapet i ASEA redan som 33-åring.

”Vi var 6 minuter från VM-vinst! Bättre nu än när vi blev världsmästare….”
Rubriken syftar på VM-finalen i handboll i Prag den 15 mars, där Sverige mötte regerande världsmästarna Rumänien. Sverige gratulerades till en stor final. Förbundskaptenen sedan 1949, Curt Wadmark, ansåg att detta var Sveriges bästa match någonsin. Då hade man ändå VM-segrar både 1954 och 1958. Sverige vann sin fyralagsgrupp genom att slå Ungern med15-8 och Jugoslavien med 23-18. Sedan gjorde man en plattmatch och förlorade mot Västtyskland med 8-16. Västtyskland hade i sin tur förlorat mot Ungern och spelat oavgjort mot Jugoslavien och därför vann Sverige gruppen. Svenskarna ansågs chanslösa mot Rumänien i finalen, och dom tog också ledningen med 3-0. Rumänerna hade som mest 9-5 och 10-6. I halvtid stod det 14-13 till rumänerna. Efter pausen gick Sverige upp till ledning för enda gången med 15-14 men då skruvade rumänerna upp tempot och gick upp till 20-17. Sverige kom tillbaks och hade 20-20 och 22-22 men de sista sex minuterna gjorde Rumänien tre raka mål och vann med 25-22. Sveriges lag bestod av flera veteraner. Kjell Jönsson var med och vann VM redan 1954 och från VM-vinnarna 1958 fanns dessutom målvakterna Lennart Ring och Donald Lindblom och försvararna Gösta Carlsson och Gunnar Kämpendahl. Dessutom spelade Rolf Almqvist, tillika bäste målskytt, Arkewall, Nedvall, Kärrström, Jarlenius och Collin. Sverige hade fyra straffar mot tre för Rumänien.

SM-finalen i bandy spelades två gånger. Först traditionsenligt på Stockholms stadion den 1 mars inför 13 387 åskådare med bl.a. ryske kosmonauten Jurij Gagarin.  Matchen slutade 1-1 mellan Broberg och Skutskär. Förbundet tjänar stora pengar på omspel stod att läsa i IB. Skutskär ansåg att man utsatts för en felaktigt dömd straff, som gav Broberg ledningen i första halvlek. Omspelsmatchen gick 14 dagar senare på Studenternas i Uppsala. Det blev en mer öppen match. Inför 11 887 gjorde ”Dallas” Sedvall 1-0 redan i 5:e minuten och i 14:e var det brorsan Curts tur att pricka in 2-0 för Broberg. I halvtid ledde Broberg med 3-0 och i 74:e gjorde Curt Sedvall sitt andra mål. Skutskär kunde reducera i slutminuten.
Noterbart var att 18-årige Jan-Erik Flink i Broberg utsågs till planens bäste spelare. Han hade spelat bandy i två säsonger och tog sitt andra SM. I Skutskärs laguppställning fanns Hans ”Stöveln” Öberg, mera känd som ishockeyspelare, där han vunnit SM-guld med Gävle Godtemplare 1957. Han fanns i Skutskär också 1959, när klubben vann SM-guld. Det gick att kombinera sporterna på den tiden då man inte spelade över 70 matcher i hockeyn på en säsong. ”Man märker att lagledaren i Broberg, Leif Wasbergs, predikningar om lagspelets betydelse fallit i god jordmån. Till och med de båda problembarnen, bröderna Curt och Göran Sedvall, spelade snällt som konfirmander” enligt IB:s reporter Ingvar Jacobsson.  Årets fynd i svensk bandy var Bernt ”Bempa” Eriksson Falu BS.

Ishockey-SM avgjordes först i två åttalagsserier, norra och södra, med vardera åtta lag, som spelade dubbelmöten. De fyra bästa i vardera serien möttes sedan i en enkelserie. Det betydde 35 matcher för de bästa lagen, mindre än hälften av dagens ranson, där SM-finalisterna kan komma upp i maximalt 79 matcher.
Brynäs var redan klara mästare inför sista omgången den 15 mars. I sista omgången vann man över MoDo med 6-3 och gick därmed igenom finalserien obesegrade. I grundserien var man tvåa, en poäng bakom Västra Frölunda. VF var mindre lyckosamma i finalserien, förlorade tre matcher och blev fyra. Leksand blev tvåa och Södertälje trea. Uffe Jansson i IB: ”Brynäs är bäst. Inget annat lag har besegrat MoDo från Alfredshem med mer än två mål den här säsongen. Och vem skulle leda gästrikarna till seger om inte Lennart ”Tigern” Johansson. Han gjorde två mål och svarade för en målgivande passning och spelade som vanligt första fiolen i förstakedjan. När två lag som Brynäs och MoDo möter varandra kan man redan på förhand vara inställd på propagandahockey, men man efterlyser framförallt fränare tag i närkamperna och bättre checking.”
Detta var första gången sedan 1957 som Djurgården fick släppa mästerskapet ifrån sig. Bekanta namn i Brynäs mästarlag var Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg, Håkan Wickberg, Tord Lundström och Hans ”Virus” Lindberg. Det spelades inga separata VM under OS-år, så SM var slutpunkten för hockey-säsongen.

Vintersäsongen lider mot sitt slut och liksom 1964 har det varit OS-år. Årets OS gick för Sveriges del i skidåkningens tecken med 11 medaljer som resultat. I Innsbruck blev det fem medaljer men så fanns ju inte sprinterdistanserna då. Där vann svenskarna fyra medaljer i Sotchi. Det klassiska guldet i Innsbruck 1964 kom i herrstafetten, där Assar Rönnlund på slutsträckan knäckte finske Eero Mäntyranta, som tidigare vunnit både 15 och 30 km. Mäntyranta avled tidigare i år, 50 år efter sina triumfer. I det svenska laget åkte också Karl-Åke Asph första sträckan, Sixten Jernberg andra och Janne Stefansson tredje. Femmilen, som gick före stafetten på den tiden blev en svensk dubbelseger genom Sixten Jernberg och Assar Rönnlund. Försvarande mästaren från 1960, finske Kalevi Hämäläinen, ledde länge loppet. Efter halva loppet var han 1 min före Sixten och fram till 40 km var han några sekunder före. På sista milen tappade han 9 minuter och gick i mål som 16:e man!  Assar, som blev tvåa, låg lika med Sixten efter 25 km. Då hade han strax innan brutit en skida! I mål han 54 sekunder efter Sixten. Janne Stefansson blev fyra, sex sekunder från brons trots ett fall i slutet efter att ha blivit rammad av en ryss. Janne hade för övrigt inte marginalerna på sin sida. På 15 km blev han femma fyra sekunder från bronsplatsen, som belades av Sixten, och på 3-milen var han också fyra 19 sekunder från brons. Sveriges damlag blev tvåa i stafetten 3x5 km.

När SM avgjordes veckan efter OS var det ingen av dessa som blev skidkung. Ragnar ”Föllinge” Persson, som varit sjuk vid tiden för OS, tog den kronan. SM-veckan hade inletts med tremilen och där hade Assar kvar olympiska formen och vann halvminuten före ”Föllinge” med Sixten som trea på behörigt avstånd och Janne Stefansson fyra. När det kom till 15 km utklassade ”Föllinge” Assar med 33 sekunder och Sixten var bara femma bakom Bjarne Andersson och ”Finnskoga” Olsson. OS-guldmedaljörerna i stafett Karl-Åke Asph, som för övrigt inte vunnit något SM, var sexa och Janne Stefansson åtta. Femmilen blev den slutliga triumfen för ”Föllinge”. Visserligen hade han vunnit Holmenkollens femmil året före, men nu ställdes han mot Guld- och silvermedaljörerna från OS. Efter 20 km var han uppe i ledningen och släppte den inte även om det blev en sekundstrid med Assar. Tiderna i mål var 2.50.53 mot 2.51.05. Sixten kom trea 1½ min efter segraren. Janne Stefanson startade 2 min före ”Föllinge” och blev uppåkt efter 20 km, men hängde sedan med till målet och blev fyra. Känns det igen. Janne var expert på att hänga och klarade vilket tempo som helst. Nisse Engdahl, IB, stod vid målet och skrev: ”Under den spännande sekundjakten på sluttampen mellan Assar och Föllinge, stod deras fruar och höll varandra i handen vid målområdet, och när speakern förkunnade att tiden gick ut för Assar gav Inga-Britt Rönnlund Rosita Persson en kram och en kyss på kinden. Det såg verkligen rart ut och de båda fruarna har nog allmänt här i Rättvik tagits för ett par skolflickor, som kommit hit med anledning av sportlovet. Att Inga-Britt är mor till tre rustibussar till söner och Rosita till två flickebarn har man mycket svårt att föreställa sig”.  Assar gifte 1968 om sig med dubbla OS-guldmedaljösen Toini Gustafsson. Dom fick två barn tillsammans.

Vasaloppet var Janne Stefanssons likör. År 1964 mätte loppet 85,8 km. Övriga data: Antal startande: 3 042, antal i mål: 2 736, temperatur vid starten: -5, Väder vid start: Nysnö. Väder vid mål: solsken och plusgrader. Före: tö och moddiga spår. Många i täten vallade om men inte Janne. Från strax före Evertsberg åkte han solo och i mål med segertiden 5.32.07. Han var han 5 min 45 sek före Sixten. Detta var Stefanssons tredje raka seger i Vasaloppet. Tage Erlander fanns i publiken och två damer tog sig i mål, men de åkte utom tävlan.

Det fanns inga världscuper 1964 så den internationella säsongavslutningen utgjordes av Holmenkolltävlingarna. Detta är den äldsta och mest traditionstyngda skidtävlingen och också den efter OS och VM med högst status.  Femmilen avgjordes den 15 mars. Sixten Jernberg hade tänkt sätta punkt för sin internationella karriär med en seger i Kollen. Han hade blivit tvåa på 5-milen 1954. Nu 10 år senare var han nybliven olympisk mästare på 5-milen. Men det blev ingen seger nu heller. Finnen Arto Tianen blev för svår och var två minuter före i mål. Det var en stor besvikelse för Sixten. Han är dock i gott sällskap. Björn Dähli, som toppar listan över skidåkare med mest OS- och VM-medaljer, vann heller aldrig Kollens femmil. Sverige kunde ändå inkassera en dubbeltriumf i Kollen. Barbro Martinsson vann 10 km före Toini Gustafsson och två ryskor.    

I december 1963 handlade mycket om de förestående Olympiska spelen i Innsbruck. Det var ett genrep i Uppsala. Inför endast 190 åskådare, inklusive två korvgubbar, dominerade världsmästare Jonny Nilson med att bl.a. åka 5000 m på 7.55,8, cirka 20 sekunder efter det egna världsrekordet. Örjan Sandler var tvåa 14 sekunder efter och Ivar Nilsson var trea.  På Ullevi 14 dagar senare satte Jonny svenskt rekord på 1500 m med 2.12,9. Man fick bara sätta svenskt rekord på tävlingar i Sverige. Jonny klämde i med 7.50,3 på 5000 m och var 10 sekunder före sina utmanare. ”Jonny Nilsson befäster intrycket att vara Sveriges största intryck inför OS”. Rikstränare i skridsko var också olympisk guldmedaljör, Sigge Eriksson.
I skidor vann Assar Rönnlund ett lopp på 15 km i Dorotea och Bjarne Andersson vann 16 km i Idre. Sixten Jernberg hade fortfarande inte fått upp tempot och blev femma.
IB:s chefredaktör fyllde 75 år den 6 december. Han hade taget ledigt en dag och på hans ställe i tidningen fanns en krönika av Birger Buhre (Kvällsposten). ”Det skulle vara för lättvindigt att avfärda Torsten Tegnér med beteckningen Sveriges främste sportjournalist och den internationellt i särklass mest aktade. Det räcker med att som torra fakta nämna att dagens jubilar har bakom sig 60 år ganska intensiv idrottsutövning (bandy, gång och orientering var favoritsporterna).
De vänligaste av hans motståndare – och en man med en så sylvass och kompromisslös penna får fiender – har försökt nedvärdera honom med beteckningen "skiljeteckenkonstnär”, precis som det skulle vara en belastning att äga TT:s fenomenala sinne för typografiska variationsmöjligheter och interpunktering och därmed göra det skrivna ordet lika intensivt som talspråket. Hans mer hätska belackare – och det har framförallt varit de kulturradikala skräplitteratörerna – har använt grövre skällsord. Ett av de allra mest missvisande har varit halv-nazist, när TT någon gång uttryckt vördnad för begreppen tron, altaret och svärdet. Beskyllningen är särskilt grotesk eftersom det kan dokumenteras att få svenska utöver Torgny Segerstedt tagit en tveklösare ställning mot Hitler-andan och gjort det under de år, då det verkligen kostade något att göra det, d.v.s. när de kulturradikala teg för att avvakta åt vilket håll vinden skulle blåsa. Han brandtalade på tyska i sina spalter för svensk OS-strejk 1936 i Berlin om de kvalificerade tyska judarna uteslöts från deltagande.
Och när grannlandet Norge låg under den tyska hälen, och det var så förunderligt tyst icke blott i den svenska dagspressens ledarspalter – med undantag för Torgny Segerstedt i GHT – utan även från oförsonliga TT-motståndare som Artur Lundqvist & Co- vi kunde ju ha Europas herrefolk över oss vilken dag som helst.  Då sjöd det i TT:s spalter av heligt raseri över Hitler-metoderna. Och Idrottsbladet blev ett andhål för det norska folket, den enda fria press som fick passera in över gränsen. Idrottsbladet var ju ett s.k. fackorgan och censurerades därför inte. Det dröjde visst två år innan den tyska ockupationsmakten i Norge upptäckte att det i en idrottstidning gömdes en så farlig kämpe för frihet och demokrati som Torsten Tegnér.”
IB hade sänt Tommy Engstrand till Madrid för att bevaka EM-matchen för proffs i mellanvikt mellan ungraren Lazlo Papp och spanjoren. ”Papp var överlägsen Folledo och behandlade spanjoren omilt. Domare bröt matchen i åttonde ronden vilket den 17 000 starka spanska publiken inte gillade.” Tommy Engstrand blev chockad av Papp och skrev ”Alla alternativ måste vara bättre än att släppa upp Högberg mot ungraren”.
Papp är en av de största boxningslegendarerna. Han hade vunnit OS-guld tre OS i rad, 1948, 1952 och 1956. Som tack för dessa insatser tilläts han boxa professionellt, men han fick åka till Wien och träna. Men 1964 drogs hans pass in av kommunistregimen och det blev inte någon tilltänkt VM-match i USA. Han lämnade ringen obesegrad.
Allsvenskan i ishockey spelade i två grupper med åtta lag i varje. Där möttes man i dubbelmöte och sedan gick de fyra bästa i varje grupp vidare till en SM-serie.
Många lag har bytt namn och en del har försvunnit:
I norra gruppen ledde efter 11 omgångar Alfredshem, nuvarande MoDo, före AIK, Wifsta Östrand (nuvarande Timrå), Leksand, Strömsbro (Gävle), Skellefteå, Clemensnäs (Skellefteå) och Gävle Godtemplare. I södra gruppen var Brynäs i topp på samma poäng som Västra Frölunda. Djurgården var trea före Södertälje, Västerås, Bofors, Viking (Hagfors) och Öster. Ja, det var Öster från Växjö som spelade i högsta hockeyserien före man kom upp i fotbollsallsvenskan.
I engelska fotbollsligan, som hette div I, var ca halva serien spelad. Lagen hade lite olika antal matcher spelade. Överst tronade Blackburn 30 p (23 matcher) före Tottenham 30 p (21 matcher), Arsenal 29 p (24 matcher), Liverpool 28 p (21 matcher) och Manchester U 28 p (22 matcher). Det konstaterades att Manchester var i jätteslag även utan diskade Denis Law, den vite Pelé.

Idrottsbladet kom ut med ett 96-sidigt julnummer. På omslaget för 1963-års utgåva känner vi igen Ulf Sterner, Ann-Christin Hagberg, Ragnar "Föllinge" Persson, Johnny Nilsson och "Esso" Larsson. Samtliga är omnämnda i "För 50 år sedan". Johnny fick Svenska Dagbladets bragdmedalj. Chefredaktören Torsten Tegnér, TT,  skrev en lång årskrönika, som han kallade Solvarv.
Jag har inte skrivit något om rallysporten. Sverige var en stormakt i sporten. Eric "på taket" Carlsson vann Monte Carlo-rallyt och Gunnar Andersson vann herrklassen i EM. Damklassen vanns av Sylvia Österberg, t.v. på bilden med Inga Lill Edenring som kartläsare. Som framgår av bilden körde de Volvo Amazon.

Det har hänt mycket i finsk ishockey på 50 år. I slutet av november 1963 slog Tre Kronor Finland med 13-2! Efter två perioder var ställningen 12-0. Matchen spelades i Karlstad på Färjestads utomhusrink. På den tiden spelade man med 2 backpar: Kjell Svensson och ”Klimpen” Häggroth var målvakter, Roland Stoltz-Gert Blomé och Jan-Erik Nilsson – ”Nicke” Johansson var backpar.  ”Sura-Pelle” Pettersson-Nisse Nilsson-Lars-Erik Lundvall och ”Lill-Stöveln” Öberg-Acka Andersson-Ulf Sterner samt ”Garvis” Määttä -”Tumba” Johansson-Uno Öhrlund utgjorde tre kedjeformationer.
Annars diskuterades hockeyn ur en tråkigare aspekt:
”Bråken på och kring ishockeybanorna utgör en belastning för hela den svenska idrotten. De icke sportinitierade skär rörelsen över en kam och undrar: Vad är det för busar ni ser upp till i idrott och är det bara slödder på läktarna?!
Nu måste det bli stopp! Det är Svenska Ishockeyförbundets absoluta skyldighet att värna om den svenska idrottens anseende. De skyldiga måsta straffas enligt Svea Rikes lag. Det har talats om att en av syndarna, Ulf Sterner, skulle få ett års straffarbete. Alltför strängt, men kännbara ”civila” straff är syndarna förvisso förtjänta av. Extra polisbevakning blir också av nöden, poliser som får i uppdrag att dels skydda spelarna mot publiken och dels publiken mot ur balans varande spelare”. Detta är utdrag ur en ledare signerad ”Sven” (Lindhagen).

Floyd Pattersson kom på besök till Sverige. Han kom från New York tillsammans med Edwin Ahlqvist. På planet träffade han prins Bertil. ”Hjärtligare har jag aldrig välkomnats” var hans kommentar vid ankomsten till Arlanda. ”Jag skall åter bli den bäste” fortsatte han. Floyd hade förlorat VM-titeln den 22 juli efter att ha blivit slagen k.o. av Sonny Liston i rond 1. Det blev ingen mer match mot Liston som han tänkt eftersom denne slagits ut av Muhammed Ali. Floyd fick möta Ali i november 1965 och förlorade på teknisk k.o. i tolfte ronden. Till Sverige kom han för att träna i Vålådalen. ”Blondiner hängde som slingerväxter runt Floyd och det manliga könet i alla åldrar trängdes som flugor på en sockerbit när vi skulle försöka eskortera honom genom stora hallen i Centralen till Jämtlandståget” stod att läsa i IB. I Vålådalen blev det löpträning, snöpulsning och skidåkning.

IFK Norrköping hade slagit ut Standard Liége i kvalomgången till Europacupen. Den 27 november var det dags att möta Milan i Norrköping. IFK överraskade stort och klarade 1-1 trots att man saknade ”Bajdoff” i backlinjen. Milans största stjärna brassen Amarildo var en besvikelse. Han hade kostat Milan två miljoner kr. Norrköping tog ledningen efter prickskytte av Björn Nordqvist. Milan kvitterade i 85:e minuten. Returen spelades på San Siro veckan efter och då återställdes ordningen. Trots att Norrköpings målvakt ”Zamora” Nyholm var dagens man och Örjan Martinsson gjorde sitt livs match, och gav Norrköpingen ledningen i 29:e minuten, blev det 5-2 till Milan. Altafine gjorde tre mål för Milan och Örjan Martinsson slog in andra målet på frispark. Milans elva: Barluzzi – David, Trebbi, Pelagalli, Maldine- Trapattoni, Fortunato- Sani, Altafine, Rivera, Amarildo.

~~Det har blivit några veckors uppehåll p g a skrivandet till årsboken. Här kommer ett försenat ”jubileumsnummer”, som jag tänkte ägna åt en uppsummering av friidrottsåret. Det var IB som svarade för årsbästa-listorna med Bo Hansson som resultatsamlare. För Varbergs Gif kan noteras en tillbakagång framförallt på löparsidan. Det var damerna som placerade sig högst upp med Ene Marksaitis i täten. Ene var gymnastiklärare på flickskolan och dessutom en duktig mångkamperska. Hon placerade sig på 6:e plats i höjd med 1,58 (Marianne Hauge, Piteå var överst med 166). Ene var 21:a i kula med 10,97 (Gun-Britt Flink 13,71) och 30 i längd med 5,22 (Gunilla Cederström 600). I femkamp återfinns Ene på 9:e plats 3744 poäng (Cederström 4503). VGIF hade en duktig löpare i Ingrid Johanson. Hon placerade sig 16:e på 400 m med 60,8 (Gunilla Olausson 57,0) och 19:e på 200 m med 26,6 (Ulla-Britt Wieslander 24,3). Rolfstorps GIF hade ett par duktiga tjejer. Båda nådde en 24:e placering: Christina Olsson på 80 m häck 12,5 (Wieslander 11,0) och Marita Gustavson i diskus 34,90 (Wivianne Freivald 51,36). Bland herrarna kom Roland Svenson bäst med en 34:e plats i kula 14,02 (Eric Uddebom 17,65) och i diskus blev det plats 35 med resultatet 43,30. Listan toppades av Lars Haglund på 56,26 och vi hittar ett par kända namn: Christer Ulfbåge från Skövde med 43,89 och en sjuttonårige Ricky Bruch med43,57. Arne Eriksson hamnade också 35:a i längd med 6,77 (Bo Rune 677). V kan avsluta med tre 60:e+ placeringar: Dennis Eliasson på 400 m häck 59,4, Kenneth Karlsson höjd 1,85 och Arne Eriksson i tresteg 13,49. Om vi hoppar över till svenskar i världsstatistiken så är det ”Esso” Larsson som sticker ut. Hans 13.49,2 på 5000 m placerar honom som 5:a och han utnämndes som Sveriges stora OS-hopp 1964. Listan toppades av Olympiske mästaren Murray Halberg, Nya Zeeland med ett sent decemberresultat: 13.41,2. ”Esso” var 19:e på 1500 m med 3.43,2 där fransmannen Michel Jazy toppade på 3.37,8. Bengt Persson återfinns som 13:e man på 3000 m hinder med 8.39,8. Belgaren Gaston Roelants var överst med världsrekordet 8.29,6. Sverige hade två hoppare på höjdlistan. Valery Brumel, Sovjet var överst med sitt världsrekord 2,28. ”Stickan” Pettersson var delad nia med 2,13 och Kjell Åke ”Sörmarkarn” Nilsson 13:e med 2,12. Siste svensk bland de 25-bästa var Birger Asplund i slägga. Med sina 65,52 återfinns han på 19:e plats. Här toppade för ovanligheten en österrikare: Heinrich Thun med 69,77. De bästa svenska damerna återfinns kring platserna 30/ 40: Ulla-Britt Wieslander 200 m 24,3 41:a, 80 m häck 11,0 37:a Gunilla Cederström längd 6,00 49:a, femkamp 4503 p 29:a Wivianne Freivald diskus 51,36 28:a (bästa placering). Glasfiberstaven slog igenom 1963. Världsrekordet höjdes till 5,20 genom John Pennel och svenska rekordet hamnade på 4,62 genom Tapio Mertanen. På världsbästalistan gav detta en 55:e plats.

Jag skrev förra veckan om serieavslutningen i fotboll; återstod kvalen till allsvenskan. De spelades då som en enkelserie mellan de fyra div. II segrarna. Det hade pratats om att norrlandsfönstret skulle öppnas och nu hade GIF Sundsvall chansen att som första norrlandslag gå upp.  Det var tredje försöket. Matchen hemma mot IFK Eskilstuna slutade 1-1. I andra omgången mötte man Öster, som gjorde sitt andra försök, på Värendsvallen inför 17 000 personer. Öster pressade i inledningen men i 40:e minuten gjorde ”Pisa” Nicklasson 1-0 för Sundsvall. Sedan blev det både 2-0 och 3-0 innan Öster reducerade i 84:e minuten.  GAIS, som bara förlorat mot BoIS i serien, gjorde sin första match mot Öster inför 35 000 på Ullevi. Det var publikrekord för GAIS då. Resultatet blev 1-0. I Eskilstuna slogs det publikrekord då 22 491 kom till matchen mot GAIS. Bengt Anlert i Eskilstuna och Gunnar Gren i GAIS glänste och belönades med varsin betygs-trea. Trots den festliga inramningen blev det en tråkig match och den slutade 0-0. Inför sista omgången ledde Sundsvall kvalet på bättre målskillnad. Man mötte GAIS på Råsunda inför 30 801 åskådare. Matchen blev dramatisk. I 87:e minuten var det oavgjort 1-1 och GAIS utanför Allsvenskan, eftersom Eskilstuna samtidigt hade 3-0 mot Öster i Norrköping. Men GAIS ville annat och pressade ordentligt. När en Sundsvallsback gör en slarvig bakåtpassning hinner Rolf Lundh mellan och gör 2-1. I slutminuten gjorde samme Lundh för övrigt 3-1. I GAIS ingick förutom spelande tränaren Gunnar Gren skyttekungen Hasse Samuelsson och Kent Grek. Sundsvall föll alltså på målsnöret och det blev istället Eskilstuna som följde GAIS upp i allsvenskan. Som vanligt var kvalet en publikmagnet.

Idrottsbladet den 4 november toppade med rubriken:
 ”Vi är Europabäst.  Ett ärligt grattis till diktatorn” (den ibland kritiserade UK-chefen Lennart Nyman). "Radarparet Agne och Bild var bästa krafter"
Anledningen: På fotbollsstadion en söndagseftermiddag med duggregn och en huttrande skara på läktarna, (11 000 att jämföras med publiksiffrorna i kvalet!) slog Sverige Tyskland med 2-1. ”På planen lyckades de agerande i svår halka och på mark som sög massor av kraft spela upp till landskampsfotboll av europeisk toppklass. Spelet rann snabbt och fyndigt, hårt och intensivt, fram över planens alla delar mellan två mycket goda lag och laget med de farligaste attackerna vann. Det laget var Sverige. Därmed ändade en säsong som relativt sett förmodligen är det yppersta landskampsåret vi någonsin haft om man betänker den internationella ranking de fyra av oss slagna nationerna har: Ungern, Sovjet, Jugoslavien och Västtyskland. De oavgjorda siffrorna mot grannarna Finland, Norge och Danmark. får tas mest för vad de är- parenteser i landskampsprogrammet som kommer lite för ofta. Nordiskt utbyte vartannat år skulle vara betydligt bättre.”  Texten är Bo Hanssons.  Sverige spelade enligt följande uppställning med betyg: Arne Arvidsson (som ersatt Zamora Nyholm) 2, Hans Rosander 3, Lennart Wing 2, Orvar Bergmark 3, Åke ”Bajdoff” Johansson 3, Hasse Mild 3, Bengt ”Fölet” Berntsson 2 (in istället för Örjan Persson), Prawitz Öberg 1, Agne Simonsson 3, Harry Bild 3, Lennart Backman 3 (som repat sig efter 0-an mot Danmark och bytt till vänsterkanten istället för Örjan Persson).

Första halvlek slutade 0-0. I halvtid slogs elljuset på och Sverige kom ut i nya tröjor. I 50:e minuten: ”Fölet” tog hand om en tysk felpassning och passade Bild i djupled. Lille Bild i till synes hopplöst läge fintade Schulz, drog sig mot kortlinjen, passade in till Agne, som skarvskruvade bollen upp i nättaket förbi Sawitzki. 1-1 kom som en kalldusch i 54:e minuten. En krossboll till omarkerade Dörfel, som trillade men hann resa sig och slå bollen i nät. Segermålet kom i 81 minuten. Backman drog upp bollen på vänsterkanten, passade Agne, som tåade till Bild. Denna passade tillbaks till Agne och tillbaks till Bild mitt i banan utanför straffområdet. Det blev en rökare upp i krysset. Tyskland spelade med sina storstjärnor Seeler och Overrath.

Till sist får jag som gammal FFF:are (jag spelade några matcher i pojklaget 1959-60)gratulera till allsvenskt avancemang. Det är bara att hoppas att det inte blir som för Halmia för 50 år sedan. Halmia gick obesegrade genom serien och säkrade sin plats i allsvenskan redan efter två kvalomgångar och fick med sig AIK upp. Sedan spräcktes den suveräna innertrion då Håkan Sjöö bröt benet, Åke Börjesson förvann till Åtvidaberg och endast Lars Sjöström blev kvar. Apropå publikrekord, så var jag på Örjans vall 1962, då Halmia slog Landskrona med 3-0 och det ännu gällande publikrekordet sattes: 20 381.

Oktober månad dominerades av fotboll. Den 6 oktober var det landskamp mot Danmark. Den 64:e upplagan spelades upp inför 52000 entusiastiska åskådare på Parken i Köpenhamn. Sverige fick en pangstart; 2-0 efter sju minuter. Agne Simonsson spelade först fram Harry Bild till 1-0, sedan Prawitz Öberg till tvåan. Sedan gick spelet i baklås. Wolf skriver ”De trodde att segern var klar och försökte fortsätta med skönspelet – och dog nästan en död i skönhet. Orvar Bergmark blev på tok för offensiv och skumpade fram i kedjan som om det hade varit hans sak att avgöra matchen definitivt”. I 14:e min kunde Danmarks främste spelare Ole Madsen enkelt nicka in 2-1 och före halvtidsvilan lättade Kjeld Throst in kvitteringen, som också blev slutresultat. Svenska laget med IB:s poängsättning: Arne Arvidsson 1, Hans Rosander 2, Lennart Wing 1, Orvar Bergmark 2, Åke Johansson 2, Hans Mild 3, Lennart Backman 0, Prawitz Öberg 2, Agne Simonsson 3, Harry Bild 1, Örjan Persson 2. Sveriges B-lag hade det lättare och slog Danmark med 6-2.. Målskyttar: Owe Olsson 2, Ove Kindvall, Tord Grip, Bosse Larsson och Leif Eriksson.

Div II-serierna slutspelades. I västra Götaland höll Gunnar Grens GAIS undan och vann serien. Varbergs Bois bortaslog Västra Frölunda i sista omgången med 4-1 efter tre mål av Arne Ivarsson, det fjärde av Ingvar Carlsson. Slutställning: Gais 37 p, IFK Malmö 33, Redbergslid 30, Norrby 29, Landskrona 28,Varberg 20p (vunna 9, oavgjorda 2, förlorade 11, 34-35), Malmö BI 17, Gunnarstorp 17, Halmstad 17, V:a Frölunda 14, Oddevold 11, Kinna 11. Div II norra vanns av Sundsvall, Svealand av Eskilstuna och Östra Götaland av Öster.

Allsvenska segrarna korades den 13 oktober i näst sista omgången: IFK Norrköping. Man slog Hälsingborg med 2-1 och hade därmed 4 p ner till Degerfors inför sista omgången. Rubrik: "Världens bäste reserv avgjorde (som vanligt). GÖSTA LÖFGREN IFK Norrköpings ”räddare” i guldstriden. Får ej medalj (som vanligt)"
Precis som året före gjorde han det avgörande målet, men hade spelat för få matcher för att få medalj. I sista omgången blev mästarna förnedrade av IFK Göteborg med 6-0 och utskrattade på Ullevi. ”Bebben blottade Nalle-vallens svaghet. Hur var då denna kolossala utklassning möjlig? Jo, den är ytterst lätt att förklara. Herr Bebben Johansson var på humör och då vet man hur det går. Han bestämmer först och främst var segern skall hamna, till sin egen fördel förstås, och med vilka siffror segern skall bärgas. Vanligtvis står han inte bara för spelet utan också för de fullträffar som regnar in. På söndagen hade han dock fått för sig att enbart luckra upp Norrköpings försvar, och det är inte den lättaste uppgiften här i landet. Han blottade Nalle-vallens svaghet och lät Owe Ohlsson skjuta sönder resterna av Norrköpings stolthet, Zamora Nyholm och Bajdoff Johansson. Landslagsmålvakten höll dessutom bokstavligen på att åka in i nätmaskorna när Owe Ohlsson brakade in Kamraternas femte och sitt eget fjärde mål. Bebben själv avslutade målskyttet till 6-0”.
Degerfors avslutade med en målrik match, 6-4 mot Hammarby, och spelade till sig silvret samtidigt som Hammarby sparkades ur allsvenskan tillsammans med Halmia. Tord Grip var segerorganisatör i Degerfors och gjorde själv tre mål.
Sluttabell: Norrköping 31, Degerfors 29,  AIK 28, Malmö FF 27, Göteborg 26, Djurgården 26, Örgryte 21, Örebro 20, Hälsingborg 19, Elfsborg 18, Hammarby 14, Halmia 5. Kuriosa: med nuvarande trepoängs-system så hade Norrköping och Degerfors hamnat på samma poäng 43, men Norrköping hade vunnit med +17 mål mot  Degerfors +16! Göteborg gjorde flest mål, 52 på 22 omgångar, före Degerfors 48 och Norrköping 47.  

I Tokyo var det förolympiska spel. ”Alla jublar över Ann-Christine men hon anser själv att hon inte gjort något märkvärdigt”. 15-åriga Ann-Christin Hagberg vann både 100 m och 200 m fritt. På 100 m var segermarginalen 1,4 sek och tiden 1.02,2 och på 200 m blev det svenskt rekord på 2.18,6, 4,2 sek före tvåan! I friidrotten blev Esso Larsson trea på 5000 m efter europamästaren Bruce Tulloh Storbritannien och Michel Bernhard Frankrike. Essos tid var 14.06,8.

I Varberg arrangerades en fyrlagsturnering i brottning i nya idrottshallen. Deltagande lag var Sverige A och B, Västtyskland och Halland.

PS! Jag var på cykelutflykt i Danmark med två kompisar 1961. När vi kom till Köpenhamn upptäckte vi att det var landskamp mot Sverige. Vi cyklade ut till Parken och fick tag på biljetter. Det var fullsatt även då, över 50 000 och det var imponerande stämning. Parken hade tre ”våningar” på den tiden. Matchen? Jo Sverige vann med 2-1 efter två mål av Rune Börjsson. Agne Simonsson var inte med utan kedjan bestod av ”Fölet" Berntsson, Roland Lindkvist (ÖIS), Lars "Bambis" Lindqvist (Högadal), Rune Börjesson och Lennart Backman.
(Till sist: Jag har varit på fyra BOIS-matcher i år med det sammanlagda resultatet 14-4 (Gais, ÖIS, Landskrona och Assyriska) - idel vinster. Jag kanske borde gått på alla hemmamatcher; då kanske BoIS varit aktuella för allsvenskan! Sven-Ivar)
 

”Mördande start av Norrköping. Spänning-dramatik-underhållning. Fenomenal match av Arvidsson”  Allsvenskan närmade sig slutet i månadsskiftet september oktober, tjugonde omgången spelades. Djurgårdens målvakt Arne Arvidsson räddade laget till oavgjort 1-1 mot Norrköping där ”Harry Bild är i sin livs form. Denne ekstubbe tycks närmast orubblig och det är märkligt vilken fart han får i sina raider. Vi har alltid beundrat Kindvalls lätta tassande steg. Även nu rann han fram som en norrländsk fjällbäck på våren, men hans krafter sinade och sedan kunde han aldrig riktigt rå på säkre Mildh”. Wolf stod för formuleringarna. Arne Arvidsson och Åke ”Bajdoff" Johansson, Björn Nordqvist samt Harry Bild belönades med trepoängare. 35 255 besåg matchen på Råsunda. I samma omgång rasade Degerfors ihop borta mot AIK, 1-6! Sören Häggström gjorde tre mål för AIK och Tord Grip tröstmålet för Degerfors. ”Undrens tid är ännu ej förbi. Elfsborg vann med enda målet mot IFK Göteborg”. Owe Grahn var målskytt och Gert Christiansson var en av de bättre hos segrarna. Norrköping ledde serien på 29 poäng före en kvartett på 25: Malmö FF, AIK, Degerfors och Djurgården.

Det förekom fortfarande flera friidrottstävlingar i slutet av september. Stor uppmärksamhet rönte Skolungdomens tävlingar på Stockholms stadion med en helsida i IB. Hasse Börjes, som senare blev ännu mera berömd som skrinnare, vann diskus och kula för pojkar C, yngsta klassen. Vi hittar också Ricky Bruch som segrare i diskus för pojkar B. Enda Varbergsnamn jag kunde finna var Kristina Olsson, sexa på 80 m häck flickor AB.

I de värmländska svårorienterade skogarna blev finnen Rolf Koskinen nordisk mästare före svenske Bertil Norman. Näst bäste svensk blev Björn Ekblom, femma. Segertiden var väl tilltagen: 2.02.35. Det blev svensk trippelseger bland damerna, Elvy Fredin före Ulla Lindqvist och Marie-Louise Eriksson. Segertid 1.22.16.

Varbergs Bois slog Oddevold med 1-0 i näst sista omgången av div II västra inför 1 171 på Påskbergsvallen. Ingvar "Mick" Karlsson gjorde målet och ch Roland Mårtensson utnämnd till bäst i laget.
Uffe Jansson fortsatte på en helsida att rapportera från Ulf Sterners äventyr i USA. ”Trots allt finns det hopp om att Uffe tackar nej till direktörslön i NHL och ja till Tre kronor i Olympiaden.” Andy Bathgate var den högst betalde spelaren i New York Rangers. ”Han får 110 000 kr för en säsong. Allt som allt tjänar han 250 000 eftersom han på sommaren spelar golf i Toronto!!”
 

Jag ligger lite efter och är framme 21-26 september.
IB:s utsände Uffe Jansson rapporterade från New York Rangers träningsläger i Winnepeg. Anledningen: Ulf Sterner hade åkt över för att testa om han höll NHL-standard. På den tiden var det bara sex lag i NHL, utöver NYR, Boston, Detroit, Chicago, Toronto och Montreal. Det var alltså betydligt svårare att slå sig in i ett NHL-lag än det är nu då det går 13 svenskar på dussinet i ligan. ”Nu är det risk att Uffe Sterner dras in i SLAGSMÅL. Uffe Sterner har fått sin specielle antagonist nu och träningsmatcherna har blivit dagliga sketcher. Det är 100-kilos backbusen Larry Cahan som varje pass jagar Uffe och försöker märka honom” skriver Ulf Jansson. Nåväl, det gick bra och senare kunde han meddela att Sterner accepterats som en i gänget. Han beskriver utförligt hur det ser ut i omklädningsrummet, när det är väckning och att spelarna inte får köra bil till träningen. Dagen avslutas med en bastant middag bestående av soppa, sallad, en blodig biff samt glass och kaffe och efter detta uppsöker spelarna sina rum och går till sängs.
Målvakten Kjell Svensson och ”Lill-Stöveln” Öberg befann sig samtidigt i Toronto för provspel. Sterner fick senare i veckan ett kontraktserbjudande men tackade nej. Det blev först året senare som han som förste europeiske spelar gjorde NHL-debut i New York.

Friidrottssäsongen var lång  och 21-22 september möttes Norge och Sverige i en landskamp på klassiska Bislet. Det blev oavgjort 106-106 och den store  poängkungen var Norges sprinter Carl-Fredrik Bunaes som vann 100, 200 och 400 m samt deltog i båda stafetterna som Norge vann. Norske spjutkastaren Terje Pedersen nådde ett världsresultat med  81,60 och Esso Larsson hade återigen en topptid på 5000 m med 14.02,0. Stig Pettersson besegrade den här gången adepten Kjell-Åke Nilsson i höjd, 209 mot 206.
I Alingsås kastade Wivianne Freivald, Göteborg, för första gången över 50 m i diskus och satte svenskt rekord med 51,35, ett gångbart resultat i svensk elitnivå också nu.
Också i Paris var det friidrottslandskamp och resultatet blev detsamma, 106 lika mellan Frankrike och Sovjet. Brumel hoppade 217 i höjd och TerOvanesyan 804 i längd.

Norrköping gjorde ett litet ryck i Allsvenskan tack vare Agne Simonsson! Agne hade nämligen enmansteater när Örgryte besegrade Degerfors med 3-0 på Stora Valla. Han gjorde två mål och ett målgivande pass och fick naturligtvis en trea i betyg. Matchen sågs av 11 822. Samtidigt slog Norrköping Malmö FF med 2-1 och till Idrottsparken kom 17 022. Harry Bild, som gjorde ett mål för Norrköping belönades med en 3:a liksom försvararna ”Bajdoff” Johansson och Hans Rosander. Mest publik, 17 402, drog Stockholmsderbyt Hammarby mot Djurgården, som Djurgården vann med 3-1. IFK Göteborg hängde på i medaljstriden när man slog AIK med hela 4-0 på Ullevi (publik 13 749) och ”Fölet” Berntsson, Lennart Wallin och Owe Ohlsson 2 stod för målproduktionen. Elfsborg tog tag i Hammarby om andra nedflyttningsplasen genom att slå Helsingborg med 2-1. Detta var 19:e omgången. Skytteligan leddes av Bo Larsson MFF på 16 mål, ett före Lars Heineman, Degerfors, och ytterligare ett före  Harry Bild Norrköping. I IB kunde man se följande annons: ”MALMÖ FF söker fotbollstränare för sitt representationslag med reserver från den 1 januari 1964. Ansökan med betygsavskrifter och referenser ställes till …” Det var Nils-Åke ”Kajan” Sandell som skulle ersättas. Han hade inte fört MFF till några titlar under sina tränarår från 1959. Den som blev anställd var spanjoren Antonio Durán som förde MFF  till fyra SM-titlar fram till 1971.
I 20:e omgången av div II västra fick BOIS ge sig mot Kinna med 2-1. Bengt Everberg gjorde BOIS mål.

Norrköping mötte Standard Liége i Europacupen i Belgien och förlorade första matchen med 1-0. Peking hade goda förhoppningar om att vända detta på hemmaplan.  Wolf Lyberg tyckte det var anmärkningsvärt ”Pekings” absoluta brist på kännedom om motståndarlaget. Norrköping flög från matchen med ett Braathen plan. Dess två piloter åkte dit för fylleri kvällen före den planerade hemresan!

Lite vid sidan om:
-          Ingmar Bergmans ”Tystnaden” hade premiär.
-          En Elvis-film ”Hjärta till salu” hade också premiär.
-          Ett par Puma bollskor i känguruskinn med skruvdobbar kostade 78 kr.

Helgen 13-15 september var välfylld. På den tiden avgjordes VM-finalen i speedway i en tävling på Wembley och det var som vanligt; Ove Fundin vann, för fjärde gången. 62 000 kom till arenan, dock inte fullsatt. Han fick ett psykologiskt övertag över värste konkurrenten Barry Briggs redan i andra heatet då Briggs försökte ta sig förbi Fundin men körde omkull.  Fundin körde ihop 14 poäng mot 12 för Briggs. Nu blev det så att svenske Björn Knutsson klämde sig in på andraplatsen med 12 poäng. Dessutom blev Göte Nordin femma.

I grannskapet, på White City Stadium, var fler svenskar i farten. Det var friidrottslandskamp mot Storbritannien. ”Esso” Larsson utklassade barfotalöpande Europamästaren på 5000 m, Bruce Tulloh, och gjorde sitt näst bästa lopp för året med 14.01,4. Tapio Mertanen satte svenskt rekord i stav och vann på 4,62. Birger Asplund gjorde sitt bästa resultat i slägga när han kastade 65,51. Det blev naturligtvis svensk dubbelseger i höjd och även denna gång hoppade Kjell-Åke Nilssons högst med 210 mot Stickans 208. ”Myggan” Uddebom vann kula på 17,32 men med det var det slut på svenska segrar och Storbritannien vann hela kampen överlägset med126 mot 86.

En tredje begivenhet gick av stapeln i Blackpool; 6-nations-kampen i simning. Här gick det bättre för svenskarna. I konkurrens med Storbritannien, Holland, Västtyskland, Frankrike och Italien blev Sverige tvåa på 90 poäng, två poäng efter Storbritannien. Hans Hellbrand rapporterade med viss sarkasm ”Det brittiska måldomarkollegiet hade utan tvekan sin ”vackra” dag när de i brittisk favör avgjorde tre jämna lopp, bl.a. jätteduellen Diana Wilkinson-Ann-Christine Hagberg”. Båda fick tiden 1.03,3 men som sagt, brittiskan dömdes före. En av de bästa grenarna var 110 yards fritt för herrar med världsettan Bobby McGregor, Storbritannien som vann på 54,0 före Gottwalles, Frankrike 55,0 och Per-Ola Lindberg 55,7. Det blev också ett nytt genombrott för Karin Stenbäck. Hon svarade för en av tävlingarnas bästa prestationer när hon vann 110 y fjäril på 1.09,0 och slog världsrekordhållerskan Ada Kok från Holland med tre tiondedelar.

”Arbogas fullvuxne 22-åring Hasse Ekberg piskade sina 90 kilo, 195 cm tunga kropp ovan 48-or i skor så hänsynslöst tvärs den steniga, blockiga, sönderskurna östgötska terrängen, att segern i den 29:e SM-tävlingen blev hans”. Så rapporterade Sverker Benson från orienterings-SM. Man sprang då på en 25000-dels karta på en bana med 13 kontroller och 15,1 km:s längd. Tiden var 2.11 och favoriten Björn Ekblom (blivande fysiologi-professorn) blev tvåa, minuten efter. I en ihålig damklass vann äntligen Ulla Lindkvist sitt första SM, sju minuter före tvåan.

Bo Hansson rapporterade från Göteborg: ”Evert Nyberg, 38, svensk friidrotts gladaste problembarn och en av dess största kämpar, är belåten på söndagen. Han utkrävde nämligen personlig revansch på Svenska Friidrottsförbundet (han hade inte blivit uttagen till NM tidigare på året) och han gjorde det genom att trava hem SM-tecknet på maraton i överlägsen stil, 3 minuter före tvåan Lasse Strand. Segertiden 2.33.17”. Detta var Everts fjärde maraton-titel, sitt första vann han 1955. Sitt första SM överhuvudtaget vann han redan 1946, då på 5000 m. Han avled år 2000 75 år gammal.

Det blev oförändrat i allsvenska toppen efter 18 omgångar. Efter Norrköpings poäng- tapp mot Hammarby delade också Degerfors poängen. Efter 0-0 mot Djurgården ledde Norrköping fortfarande med en poäng. En kuriosadetalj: med nuvarande 3-poängsberäkning hade förhållandet varit det omvända. I botten gick Elfsborg på en mina mot Örgryte, förlust med 3-1. Öis Lennart Wing fick omgångens enda trea i betyg.

Det gick bättre för det andra Boråslaget, Norrby, som besökte Påskbergsvallen och tvålade dit Bois med 3-1 inför 1 998. Bois mål gjordes av Ove Olsson och gissa vem som var bäst i hemmalaget? Jo, naturligtvis Gunnar Johansson.

Lite vid sidan om:
-På biograferna gick Alfred Hitchcocks Fåglarna med bl.a. Jessica Tandy.
-För att få smidiga muskler kunde man köpa Trafuril receptfritt på apoteket.
-På Oscaria kunde man köpa en rejäl randsydd herrsko för 39,75 och på PUB en sportig hatt av hårfilt med smalt brätte för 21 kr.
-En resa med IB till vinter-OS 1964, 14 dagar med helpension och flyg, kostade 875 kr. Biljetter till tävlingarna tillkom!

Den 11 september spelades derbyt mellan AIK och Djurgården på Råsunda inför 43 261. Biljettpriserna var 6-8 kr för sittplats och 4 kr för ståplats. Om man multiplicerar med tio får man årets prisnivå. Biljettpriserna har alltså ökat långt mer än konsumentprisindex. Djurgården vann med 3-1 och bäst i laget var backen Torsten Furukrantz. Degerfors slog Örebro i samma omgång med 2-1 och drog därför ifrån AIK. Norrköping spelade 1-1 mot Hammarby som första match i omgång 18.

IB sände Wolf Lyberg till Buenos Aires för att bevaka finalen sydamerikanska cupen mellan Boca Juniors från Argentina och Santos från Brasilien. Santos hade vunnit första matchen med 3-2. Wolf Lyberg skrev: ”Det har gått två timmar efter den finalen, men ännu darrar kroppen av det jag upplevt. Fingrarna vill inte lyda hjärnans order när jag sitter framför skrivmaskinen och det blir ideliga felslag. Vad jag sett trotsar all beskrivning; en kamp fylld av sensationella och uppskakande detaljer att man efter detta borde sluta att titta på fotboll. Något mer infernaliskt spännande kommer man knappast att få uppleva i fortsättningen”. Upphetsningen kan kanske också bero på vad som hände efter matchen. Wolf reste med Santos genom Buenos Aires slumkvarter med buss efter matchen. Det var ett timslångt lidande. Hela tiden överöstes bussen av stenar från ilskna argentinska smågrabbar som på detta sätt demonstrerade sin vrede. Samtliga fönster krossades och stenar vräktes in över spelarna, som låg på golvet darrande av rädsla.

Santos hade vunnit matchen med 2-1. Boca tog ledningen, men Pelé som dittills varit osynlig fick tag på bollen och gjorde en avgörande insats. Wolfs målande beskrivning ”Han frispelade genialt sin center Coutinho, en herre som om midjan företer betydande likheter med vår gamle vän Torsten Adenby, och han tillhör som bekant inte till de smärtaste. Men Coutinhos kalaskula hindrade honom inte från att runda den utrusande målvakten och mästerligt skjuta bollen i mål ur ingen vinkel alls”. I 83:e minuten placerade Pelé själv bollen i mål och med 2-1 (5-3 sammanlagt) var Santos mästare.

SM i friidrott avgjordes på Stadion inför endast 2399 + 3186 åskådare. Vädret var osedvanligt vackert. I en fem timmar lång stavhoppstävling höjde Hans Lagerqvist sitt personliga rekord med 25 cm till 4,55 men han hade ett hopp mer än Tapio Mertanen som alltså vann. Den stora damstjärnan Ulla-Britt Wieslander tog sin väntade trippel; 100 m 11,9, 200 m 24,5 och 80 m häck11,2, samtliga var mästerskapsrekord.  Andra mästerskapsrekord noterades av  ”Myggan” Uddebom i kula med 17,65, Birger Asplund vann sitt 10:e raka mästerskap i slägga med 62,64. Bengt Persson sprang 3000 m hinder på 8.43,4 och också Bo Forssander noterade mästerskapsrekord på 110 m häck med 14,1. Wivanne Freivald kastade 49,22 med diskusen och Gun-Britt Flink 13,44 i kula. Vart tog då ”Esso” Larsson vägen? Jo han blev utslagen på både 800 och 1500 m och ställde inte upp på 5000 m. Kjell-Åke Nilsson besegrade sin ”läromästare” Stickan i höjd med 210 mot 207.

En belgare vann sexdagars på cykel före två östtyskar och Gösta ”Fåglum” blev bara fyra p.g.a schabbel med den svenska lagtaktiken.

Varbergs Bois förlorade i 18:e omgången borta mot Gunnarstorp med 1-3. Bäst i laget, som så många gånger tidigare, var Gunnar Johannson och målet till 1-1 gjordes av Mats Svensson. Det var publikrekord i Gunnarstorp: 975.

Finnkampen, som är den enda landskamp i friidrott som fortfarande lever, avgjordes som bekant i helgen. Det var samma tidpunkt för 50 år sedan, också då på Stockholms stadion. Skillnaden var att då var inte damerna med. En trelandskamp mellan Finland-Sverige-Danmark hade gått en vecka tidigare med Finland som segrare före Sverige. I Stockholm vann Finland med 220-190. Bengt-Göran Fernström, 200 m och 400 m, och Esso Larsson, 1500 m och 5000 m, tog svenska dubbelsegrar. Bo Forssander vann 110 m häck och Bengt Persson 3000 m hinder. Stig Pettersson vann höjdhoppet på 210 och tresteg vanns av längdhopparen Torgny Wåhlander med 15,58. Enda svenska segern i kast togs av Birger Asplund som hivade släggan 62,10, hans åttonde finnkampsseger i rad. Som sig bör tog Varis en finsk spjutseger på 79,95 före Lennart Hedmark, 74,66. I IB den 2 september rapporterads Finnkampen på sex sidor. Kampen samlade 34 000 på stadion under de båda dagarna.
 
Den 1 september spelades den allsvenska seriefinalen mellan Degerfors och Norrköping inför en rekordpublik på Stora Valla, 21 065. I en jämn men inte särskilt bra kamp drog Degerfors längsta strået med en 1-0 vinst efter mål av Tord Grip i sjätte minuten. Bäste man på plan var Degerfors målvakt ”Sippa” Tinglöf. Detta var 16:e omgången. Norrköping behöll serieledningen på 23 poäng, en poäng före Degerfors och AIK. I bottenmötet slog Elfsborg Halmia med 4-2.
Uffe Jansson i IB: ”Det är feststämning i Degerfors just nu och större delen av det lilla brukssamhällets befolkning tror säkert att deras lag skall vinna allsvenskan.  Bara Gunnar Nordahl och de 20 A-lagsspelarna som står i centrum för intresset tar det lugnt. De har klart för sig att segern över Norrköping var lite tursam. Vi är inte i form ännu , uttalade Gunnar Nordahl”.

På Påskbergsvallen tog Bois sin största seger i tvåan, när man slog mittenkollegan Malmö BI med 5-0 efter tre mål av Arne Ivarsson, kompletterad av vy Håkan Munther och i Ingemar Bengtsson. Bäst i Varberg rapporterades hh Gunnar Johansson och cf Ivarsson vara. 1704 åskådare kom till Vallen.

Edwin Ahlqvist arrangerade en proffsgala i boxning på Färjestads isstadion i Karlstad  inför en 10 000-hövdad publik. Nyligen bortgångne Lennart Risberg boxades i 80-kilosklassen.  Han hade initiativet mot Johnny Halafihi från Tongaöarna, men var för passiv när han hade en knockout-chans i tredje ronden. Istället tvingades han bryta matchen i fjärde ronden efter ett sönderslaget ögonbryn.

Det spekulerades fortfarande i ett möte mellan  Ingemar Johansson och Sonny Liston. ”1 chans på 5 Liston-Ingo!” löd rubriken.

 

Kan ni tänka er Usain Bolt springa 100 m i Tranås? Nej, jag tror inte det. Idrottsvärlden har förändrats mycket på 50 år. 1963 var Torsten Tegnér utsänd till friidrottsgalan i Tranås där dåtidens Bolt, Bob Hayes sprang 100 m. TT inledde “Den småländska körsnärsmetropolen tog på lördagen ett kraftigt steg in i friidrottsfolkets hjärta genom sina Amerikatävlingar, ypperligt anordnade av TAIF, med förträfflig musik av ortens vittberömda Frälsningsarmé-band, fylliga startfält, prima speakerskap av Svenne Strömberg (Göteborg) och rikhaltiga prisbord.” Skillnaden mellan då och nu är att dåtidens friidrottare i pengahänseende i stort sett var amatörer. Att få Bolt till en tävling idag kostar uppemot 2 milj.kr. I Tranås sprang Hayes både 100 m (10,5) och 200 m (22,5). Olympiske guldmedaljören och förre världsrekordhållaren i längd (8,28) Ralph Boston hoppade 7,29. Boston sprang också 110 m häck där han besegrade svenske mästaren Bo Forssander 14,0 mot 14,1. I höjd besegrade både Stickan Pettersson och ”Sörmarkarn” Nilsson en annan f.d. världsrekordhållare, John Thomas. TT:s målande referat igen ”Både Stickan och Sörmarkarn klarade  med snudd- 208, vilket var ett nummer för mycket för långsmale Thomas, damernas gunstling. Den charmfulle gossen med det intressanta Belafonte-ansiktet lär dra sig fram genom det tredubbla ”yrket” konstnärsmodell-massör-sheriffbiträde.” I tidens anda fanns inga damgrenar på programmet.
Truppen drog vidare till Örebro dagen efter. Här satte Ralph Boston banrekord med 7,85 och Bob Hayes vann 200 m på 21,3. Bästa svenska resultat var Sörmarkarns 209 i höjd.

En av anledningarna till dessa Amerikagalor var ovannämnde Svenne Strömberg, gammal 400 meterslöpare (deltagare i bragdlaget 4x400 m, som slog Tyskland i Berlin 1935) och redaktionschef på GP. Han tog Amerikatrupperna till Göteborg och de kostade resa och uppehälle. Därför arrangerades också galor i ”landsorten” för att slå ut kostnaderna. Turnén 1963 inleddes på Ullevi. Med en publik på 3750 blev ett ekonomiskt fiasko. Banorna var dåliga efter en natts regnande. Ändå satte Tapio Mertanen svenskt rekord i stav med 4,60. Han hade hjälp av glasfiberstav. Sista rekordet med stålstav var Ragge Lundbergs 4,46. Tävlingen vanns av amerikanen Morris med 4,70 John Thomas vann höjd med 2,11 och Bob Hayes vann 100 m på 10,4.
En del av truppen fortsatte sedan till Växjö, Uddevalla och Skövde och som sagt till Tranås och Örebro.

På fotbollsfronten kunde man läsa att GAIS spelade ut Varbergs BOIS (18 augusti). Förloppet påminde om senaste söndagens match.  Med Gunnar Gren som dirigent ledde GAIS med 4-0 efter 48 min efter hat trick av Hasse Samuelsson, GAIS suveräne skytteligaledare (19 mål). Då blev förste målskytten Sven-Olof Johansson skadad och BOIS kunde reducera genom två mål av Arne Ivarsson. Den ende i BOIS, som kom upp i ”GAIS-klass” var högerhalven Gunnar Johansson. Däremot gladde publiksiffran på Påskbergsvallen, 4841 åskådare. GAIS ledde div II västra efter 15 omgångar 5 poäng före IFK Malmö och BOIS behöll sjätteplatsen före bl.a. HBK. Omgången efter förlorade BOIS mot Landskrona med 3-1 och återigen var Arne Ivarsson målskytt.
I allsvenskan fick Elfsborg kontakt med övriga bottenkollegor genom att slå Hammarby med 2-0. Halmia var akterseglat med 5 poäng. Norrköping toppade före Degerfors.

Simmardrottningen Ann-Christin Hagberg fortsatte att förbättra europarekordet på 100 m fritt. Hon gjorde det på första sträckan i 4x100 m i en landskamp mot Tyskland och tiden var 1.01,5, vilket placerade henne som världstrea efter Dawn Fraser och von Saltza.

Jag var på Ryavallen i helgen. Där avgjordes friidrotts-SM på nya banor. Gamla Ryavallen har nu blivit en ren friidrottsarena. Det finns mycket positivt i svensk friidrott för närvarande, framförallt duktiga tjejer. Men det finns också grenar där det är tunt. Lite obegripligt har höjdhoppet på manliga sidan en djup svacka. Det är ju Sveriges paradgren olika mästerskap. Nu fick Stickan Pettersson (som vi minns hoppade 213 mot Ungern i förra avsnittet) bevittna ett segerresultat på 2,12 50 år senare.  Det är det roliga med SM att man får träffa gamla mästare. Som ledarveteran får man sitta ihop med ”stora grabbar” på läktaren. Av 1963 års SM-medaljörer sågs nämnde Stickan, Erik ”Myggan” Uddebom, Gunilla Cederström,  Karl-Uno Olofsson, Hasse Lagerqvist och Leif Librand. Däremot saknades Ymers egna trippelsegrare från 1963, Ulla-Britt Wieslander.
Jag träffade också Dan Waern, som definitivt avstängdes 1963.  Han bor i Bollebygd och fyllde 80 år i januari. Han ser fortfarande vältränad ut. Jag frågade hur det var att vara fystränare för Elfsborg 1963. ”Jo det gick ganska bra, man fick anpassa träningen men 1964 blev laget tvåa”. Med hjälp av Waern tog sig Elfsborg upp från botten till toppen. Han var konditionstränare i 10 år. Dan har fortfarande svenska rekordet på 1000 m med 2.17,8 sedan 1959. Då var det också världsrekord.

Finländarna jublar medan vi svenskar talar om bottenkänning; ”Tidernas framgång”.
Detta var huvudrubriken i IB den 16 augusti, som gällde fotbollslandskampen. Sverige spelade inte mindre än åtta landskamper samma dag mot Finland och Norge med A-lag, B-lag, U-lag och J-lag. A-landskampen mot Finland gick på Råsunda och slutade 0-0. Så här skrev Wolf Lyberg ”Om någon skall lastas i det här landskampssammanhanget så är det fotbollsförbundet som åstadkommer inflation i begreppet genom alla dessa matcher. En landskamp skall vara något som man går till i feststämning.” Trots detta kom 30 000 till Råsunda. I det svenska laget spelade bl a Harry Bild, Björn Nordqvist, Björn ”Lill Garvis” Carlsson och Örjan Persson. Matchen mot Norge gick på Ullevi inför 7788 åskådare och slutade också 0-0. ”Simonsson en centimeter från succe mot Norge”. Agne hade ett par vassa chanser utan att göra mål. I laget spelade bl a Prawitz Öberg, Nils ”Tidan” Johansson, Lennart Wing, ”Fölet” Berntsson, Lars Heineman och Lennart Backman. Den enda match där Sverige övertygade var i B-kampen mot Norge där det blev 5-0. Tord Grip var bäst och gjorde två mål, lika många som Ove Grahn.

Rune Börjesson återvände till Örgryte  efter en misslyckad proffssejour i Palermo och Juventus.

På Stockholms stadion landskampades det i friidrott mellan Sverige och Ungern. Ungern vann med 109-96. Ungraren Zsivotsky gjorde bästa resultatet med 69,06 i slägga. Stickan Pettersson hoppade 2,13 i höjd, som han vann före Kjell-Åke Nilsson på 2,10. ”Esso” Larsson vann både 1500 m på 3.43,8 och 5000 m med 14.11,2.

Gösta ”Fåglum” Pettersson hamnade på 13 plats i VM-s linjelopp för amatörer. Det var klart godkänt i ett startfält på 125 cyklister.

Vid nordiska mästerskapen i simning blev Karin Stenbäck tvåa på 100 m fjäril på samma tid som finska segrarinnan. 1.09,5 var tangerat nordiskt rekord. Ann-Christin Hagberg vann naturligtvis 100 m fritt på 1.02,9 och Jan Lundin 400 m fritt på 4.26,3.

En notis: ”Garrincha hotade skjuta familjen. Brasiliens fotbollsidol är nu inblandad i en ny skandal och som vanligt är det dragkampen mellan hans hustru Nair, med vilken han har åtta flickor, samt sambasångerskan Elsa Soares som är orsaken. Den sista har nobbat ”Mané” om han inte tar ut skilsmässa. När Botafogo-stjärnan bad sin fru om en sådan vägrade hon acceptera. Garrincha blev då alldeles vild och drog pistol samt hotade skjuta ner hela familjen, men fru Nair lät sig inte imponeras utan stod fast vid sin vägran.”

 Nu skall jag försöka komma i ordinarie takt efter semestern. I början av augusti 1963 möttes Sverige och England på Wimbledons gräs i Europafinalen av Davis Cup. Vi vet ju vad Jan-Erik Lundqvist tyckte om grässpel. Engelska pressen var inte nådig i sina kommentarer när Jan-Erik hävdat att gräs bara var till för kor. Och så gick det som det gick; han förlorade sin första match, en femsetare mot Sangster. Ulf Schmidt däremot vann sin match mot Wilson, också över fem set. I dubbeln med samma spelare för respektive länder förlorade svenskparet första set med 20-22 och sedan blev det bara ytterligare två set och svensk förlust. Till andrasingeln hade Jan-Erik fått ordning på sitt grässpel och utmanövrerade Wilson i fem set efter att ha förlorat de två första. Avgörandet låg i Uffe Scmidts händer. Matchen mot Sangster gick inte förrän på måndagen och det blev ytterligare en femsetare. Uffe fick bita i gräset efter att ha vunnit de två första seten och Sverige förlorade hela matchen med 2-3.

Nordiska mästerskap i friidrott avgjordes på Nya Ullevi i det sämsta tänkbara väder, 33 m/sek i byarna, som knäckte träd och staket och ett skyfall som var det värsta på 30 år. Ulla-Britt Wieslander från Borås framstod som den kvinnliga dominanten i nordisk friidrott med tre titlar, 100 m, 200 m och 80 m häck. Bland damerna vann Gunilla Cederström längd och Berit Larsson höjd. Svenska herrsegrar blev det genom Bengt-Göran Fernström på 200 m och 400 m, Ove Karlsson 10000 m, Bengt Persson 3000 m hinder och Esso Larsson på 5000 m. Enda segern i teknikgrenarna tog Birger Asplund i slägga.

Allsvenskan återstartade den 4 augusti med ett fyrverkeri från AIK; 7-1 mot Hälsingborg på Råsunda. Lill-Garvis Carlsson och Lennart Backman gjorde tre mål vardera. Inte sedan Hamrins dagar hade man sett maken till AIK-spel. Hälsingborg hade ju gjort en USA-turne under sommaren med blandat resultat. Halmia spädde på sin förlustrad nu mot Djurgården, där det blev 2-3. I höststarten av div II förlorade Bois mot Redbergslid med 0-2 inför 1 590 på Påskbergsvallen. Ett av målen i Redbergslid gjordes av Gösta Karlsson, förmodligen identisk med handbollsspelaren i samma klubb. Bäst i Varberg mv Rune Andersson och ch Mårtensson.

”Det tog Lennart Nyman och hans medhjälpare 12 timmar att nominera de sex landslagen mot Norge och Finland” kan man läsa. Det gällde alltså dubbla landslag inklusive B-lag och U-lag. Matcherna spelades samma dag, den 14/8. Jag återkommer med resultat i nästa nummer.

 

Det har varit semesteruppehåll så nu får det bli ett helt ”julinummer”. Juli var den stora friidrottsmånaden 1963. Det var tiden före Diamond League och andra penningstinna stjärngalor. Det var fortfarande amatörregler som gällde och landskamper länder emellan var vanligt förekommande. USA var t.ex. i Europa och mötte i tur och ordning Sovjetunionen, Polen och Storbritannien under en treveckorsperiod. Sverige mötte i tur och ordning Ungern, Finland, Storbritannien och Norge. Numera är finnkampen, Sverige-Finland, den enda landskamp i världen mellan två nationer, som överlevt.

Förra gången skrev jag om ”Esso” Larssons svenska rekord på 3000 m. Den 9 juli var det dags för Flengrabben (ja Dan Waern kom också därifrån) att toppa detta. På Stockholms stadions regnvåta banor sprang han 5000 m sekunderad av östtysken Hermann och Bengt Persson. Det var Gunder Häggs svenska rekord som utmanades. Detta rekord sattes på Slottsskogsvallen en magisk septemberkväll 1942. Gunder slog då finnen Mäkis världsrekord med 10,6 sekunder och blev med tiden 13.58,2 förste man under 14 minuter. Detta var sannolikt Gunders förnämsta världsrekord och stod sig i nästan 12 år innan det ”tjeckiska lokomotivet” Emil Zatopek slog det med 1 sekund i maj 1954. Esso själv var den svensk som kommit närmast med 14.06,8 1962. Vid 4000 m var Herrmann, som drog, och Esso fortfarande 2 sekunder över Gunders rekord. Gunders sista km gick på 2.49. Med Esso spurtande på sista varvet avverkades nu sista km på 2.38 och rekordet rök med 9 sekunder till 13.49,2. Herrmann fick samma tid. När året var slut noterar vi Esso på femte plats i världsstatistiken. Det var före afrikanernas intåg och vi får nog aldrig se en svensk så högt placerad på långdistans. Hermann förbättrade sig en månad senare med 1 sekund och var trea. Statistiskt bäst 1963 var Nya Zeeländske OS- vinnaren Murray Halberg med 13.41,2 och världsrekordet från 1957 hade pressats ner till 13.35,0 av OS-vinnaren från 1956 Vladimir Kuts från Sovjetunionen. Esso vann sina samtliga fyra landskampslopp på 5000 m 1963 och dessutom 1500 m i kamperna mot Ungern och Finland.

Det utkämpades också en match i Helsingfors mellan Norden-Balkan. Här tangerade Sveriges andra långdistansstjärna svenska rekordet på 3000 m hinder med 8.39,8. Detta fick TT att kommentera: ”ESSO sänkte sitt bensinpris med 4 öre. Man tillskriver denna välvilliga åtgärd att Esso tillfört ESSO en sådan goodwill att den ökade omsättningen möjliggör avsevärd prissänkning. BP sänkte samtidigt med 2 öre. Nåja Bengt Persson var ju ganska bra när Esso rusade mot sitt rekord. Det affärsmässigt ledande svenska tidningsföretaget EXPRESSEN för vilket livet i allmänhet och idrotten i synnerhet är pengar… pengar… PENGAR!!!... skriver spalt opp och spalt ner om pengar…. Till Torbjörn Jonsson 150 000 kalla, i Mantua, för två års fotbollsspel; till Esso i form av anbud att komma och löpa, fyra dagar i sträck om han vill.”

1960-talet var det kalla krigets årtionde och Berlinmuren hade börjat uppföras 1961. Det var en sensation när USA och Sovjetunionen kom överens om att mötas i en friidrottslandskamp i Moskva 1958 och trots det kalla kriget med Berlinmurens uppförande 1961 och Cubakrisen 1963 fortsatte utbytet. Den femte upplagan av landskampen gick av stapeln i Moskva den 20-21 juli 1963. Vid dessa fem tillfällen slogs det inte mindre än nio världsrekord! Den meste rekordmannen var Sovjets höjdhoppare Valeriy Brumel, som för tredje mötet i rad satte världsrekord:1961 i Moskva hoppade han 2,24, ett år senare i Stanford 2,26 och nu slog han till med 2,28 inför ögonen på Chrusjtjov. Han tog i tredje försöket och det kom att bli hans sista världsrekord av sammanlagt sex. USA vann matchen med 119-114. Sovjet vann de båda långdistansloppen dubbelt. Den store ryske längdhopparen Igor Ter-Ovanesyan hade världsrekordet på 8,31 från 1962, ett rekord som han erövrat från sin amerikanske rival Ralph Boston. Boston hade hoppat 8,28 vid den tredje matchen 1961. Nu utkämpade dessa två en het duell där Boston drog längsta strået med 8,19 mot Ter-Ovanesyans 8,07. USA hade inte fått igång sina två kommande OS-vinnare i Tokyo, Schul och Mills. Dessutom diskades USA:s lag på 4x100 meter. I stavhoppet vann USA dubbelt genom Uelses och Pennel. De båda ryska hopparna använde fortfarande stålstav och var 30 cm bakom. USA drog vidare till Warszawa för match mot Polen. Här tangerade John Pennel, som hoppat mediokert i Moskva, sitt världsrekord i stav på 5,10. Den stora polska stjärnan var trestegshopparen Jozef Schmidt och han vann på 16,77. Som den förste 17-meters hopparen innehade han världsrekordet från 1960 på 17,03.
USA:s tredje Europamatch, den mot Storbritannien, toppades av John Pennells världsrekord i stav på 5,13. Det var Pennells sjätte rekord i raden av sju 1963! (PS: Pennells främste rival 1963, Brian Sternberg, som jag berättade om tidigare råkade ut för en förlamande olyckshändelse och dog i maj i år 69 år gammal).

IB från den 24 juli toppades med rubriken: ”Sonny = AB Mord”. Rubriken syftar på den andra VM-matchen i tungviktsboxning mellan Sonny Liston och Floyd Pattersson den 22 juli i Las Vegas. ”Sonny Liston höll ord - nästan! Han utplånade Floyd Pattersson och efter 2 minuter och 10 sekonder i rond 1 höjde domaren den väldiges vänsterarm som tecken på att boxningens Frankenstein fortfarande är världsmästare. Han hade varit 4 sekunder långsammare än sist i Chicago (september 1962 då Floyd förlorade in titel). Charles ”Sonny” Liston, som bryr sig precis så mycket om naturens och samhällets lagar som behövs från att klara sig från fängelse, borde avgjort inte slå på någonting som andas eller blöder. I kväll släppte han inte mer än jämt Floyd ur omklädningsrummet innan han utan större entusiasm började dänga honom i golvet precis som om det var en säck smutstvätt. Två golvningar till och Floyd hade fått skurknän. Denne har nu boxats mot Sonny två gånger och det återstår fortfarande för honom att se på sin motståndare. Vad det gäller Pattersson är han bekant med Sonny från knäna och neråt”.  Så långt IB:s utsände Wolf Lyberg. Trots utklassningen i två matcher fick Floyd 5 milj. kr sammanlagt mot Sonnys 3 milj. Trots dessa smällar mot Liston och en efterföljande depression kom Floyd tillbaka och en titelmatch mot dåvarande mästaren Muhammed Ali 1965. Ali förödmjukade Floyd i tolv ronder, kallade honom Onkel Tom, och vann på teknisk ko. Floyd fortsatte att boxas till 1972. Han avled 2006 i samma sjukdom som Ingo, Alzheimers.

En simsensation upplevdes i Malens (Båstad) nya saltvattenbassäng. De två svenska stjärnorna Ann-Christine Hagberg och Per-Ola Lindberg slog båda europarekord på 100 m fritt. Bassängen var specialkonstruerad för att undvika vågskvalp och därför snabb. Per-Ola simmade solo och tiden var 54,3. En vecka tidigare hade Per-Ola mött skotten McGregor, när denne satte det förra europarekordet på 54,4, och förlorat. Ann-Christin Hagberg,  ”den 15-åriga simmar- och skönhetsdrottningen från Neptun, blev andra huvudfiguren under simgalan. Hon torpederade med 4 tiondelars marginal en annan brittisk representants europarekord. Det var den knubbiga Diana Wilkensons 1.02,4 satt i den snabbsimmade Blackpoolbassängen förstås, som fick stryka på foten”. Detta enligt IB:s Hasse Hellstrand. Det var vanligt att beskriva tjejer med utseendeepitet på den här tiden.

I Båstad avgjordes också den här helgen Davis Cup tennis. Det var Sverige mot Sydafrika i Europasemifinalen. Jan-Erik Lundqvist betvingade i en femsetare (3-6, 3-6, 6-0, 6-3, 6-0) Drysdale och Ulf Schmidt följde upp med 6-4, 6-4, 3-6, 6-4 mot Fobes och så stod det 2-0 efter första dagen. I dubbel vann sedan svenskarna i fyra set och matchen var avgjord. Söndagens två singlat vanns också av svenskarna och slutresultatet 5-0 innebar att Sverige gick till Europafinalen mot England på Wimbledons gräs.

Det förekom något så ovanligt som en världsturnering för klubblag i fotboll i New York.  Wolf Lyberg rapporterar: ”Hälsingborg utklassade Wiener SC efter pausen men föll ändå stort 0-3. Domaren var botten av uselhet, missade allt i matchen. Det var en helig ilska bland Hälsingborgs manskap. Anledningen till ilskan var domaren, en liten skallig fransman vid namn Giraud. Han missade allt!”

 

Månadsskiftet juni- juli avgörs en av de äldsta tävlingarna. Redan 1877 spelades Wimbledontennis på gräs om än med något annorlunda regler än nuvarande. Vi hörde mycket om det svenska tennisundret på 1980-talet men man kanske kan tala om tennisunder även nu; hur har svensk tennis blivit så anonym? Vi har två damer bland topp 100, Johanna Larsson 63:a och Sofia Arvidsson 83:a, men ingen herre bland topp 500!
För 50 år sedan var Jan-Erik Lundqvist den stora stjärnan. Vid 1963-års Wimbledonturnering var han seedad sjua. I fjärde omgången blev det en uppmärksammad match i negativ bemärkelse. Janne förlorade i tre set mot oseedade tysken Christian Kuhnke och fick mycket kritik för sitt oengagerade spel.  ”Janne trivs, lika lite som flertalet andra svenskar, på Wimbledons hala gräs med dess ovana studsar”. Huvudfavoriten Roy Emerson från Australien åkte ut i kvartsfinal mot en annan oseedad tysk, William Bungert. Det blev istället en annan australiensare, Fred Stolle, också han oseedad, som slog sig fram till final. Där förlorade han mot Chuck McKinley från USA med 9-7, 6-1, 6-1. Stolle gick till final även 1964 och 1965 - båda gångerna mötte han Roy Emerson och förlorade. 1963 var Wimbledon en amatörturnering. I år får vinnaren 16 mkr i prispengar. I damturneringen blev Margaret Smith den första australienska kvinnan som vann Wimbledon. I finalen slog hon Billie-Jean Moffit King från USA med 6-3, 6-4. Smith hör till den exklusiva skaran som senare vann alla fyra Grand Slam turneringarna samma år. Billie Jean-King kom senare att vinna sex Wimbledontitlar i damsingel.

Sista helgen i juni varje år arrangerades en tvådagarstävling i friidrott i bruksorten Gimo i norra Uppland. Tävlingen arrangerades åren 1914 till 1977 och fick läggas ner då kolstybbsbanornas tid var förbi. Glansperioden var på 1960-talet och 1963 kom 1807 betalande á 5 kr på lördagen och på söndagen kom hela 3000 som betalade 7 kr! Sven-Olof ”Esso” Larsson var söndagens man. På 3000 meter slog han Dan Waerns svenska rekord från 1959 med 4/10. "Essos" tid blev 7.59,2. Mellantiden på 1500 m var 4.04 och då fanns inga rekordfunderingar, men då gick "Esso" upp i ledningen och höjde tempot. Sista halvan gick på 3.55,2. ”Jag var aldrig trött och blev aldrig stum. Jag borde kunnat göra första halvan på 4 blankt utan att tappa på andra” kommenterade "Esso". Höjdhoppet var en annan stark gren. Stig Pettersson och Hans Albrektsson hoppade båda 207 och Kjell-Åke Nilsson var trea på 204.
Idrottsbladet från 1 juli innehöll inte mindre än fem sidor friidrott. Några rubriker: Skidolympier vann 5000 m (Det var Bjarne Andersson som vann Dalarnas DM). Asplund 62,14, 4 kast över 60 (Släggkastaren Birger från Östersund). Egon Nilsson, 37 år, 2 m, Bo Jonsson, 17, 190 cm (Höjd). Bengt Persson 14.11,3 (5000 m) Lennart Hedmark 74,89 (spjut). Många talanger på UP-lägret i Visby. I sitt slag unikt i världen. (En veckas läger för de främsta friidrottsungdomarna).

I fotboll spelades under sommaruppehållet en turnering som kallades Intertotocupen. I Sverige kallades den också tipscupen. Den fanns åren 1958-2008. IFK Göteborg åkte till München och lyckades spela oavgjort mot Bayern M efter underläge med 0-2. Det var sedan IFK flyttad upp tidigare Toulouse-proffset Yngve Brodd som högerytter, som matchen vände. Wallin och Eklöf kvitterade för Göteborg. Matchen sågs av 4000.

Den 20 juni 1963 greps översten Stig Wennerström av Säpo på Riksbron i Stockholm. Han hade spionerat för Sovjetunionens räkning. Torsten Tegnér, som inte bara skrev om idrott, kommenterade händelsen i sin spalt i Idrottsbladet ”Det är gott – i dessa dagar av världshistoriskt TUMMEN NER för svensk hederlighet, samvetsgrannhet, klyftighet och vakenhet (och effektivitet!) – att konstatera att UTLANDET också har blicken öppen för andra sidor av svenskt liv och svensk karaktär än fallet Wennerström, fallet 15 års godtrogen blindhet och fallet allmän penningrullning, allmän dans kring guldkalven……..Fallet Wennerströmspioneriet har sitt avgjort största intresse och sin djupare betydelse i den omständigheten att den blottar (visserligen på ett ovanligt flagrant sätt) att det finns känslokalla, för ren och ideell folklig samverkan likgiltiga men av STANDARD- och LYXJÄKTET gripna samfundslager eller rättare sagt livsinställningar (i skilda samhällsklasser) som är en verklig kräftskada, värre än den enskilde brottslingen!” Bakgrunden till hans resonemang var en stor artikel i franska sporttidningen LÉquipe, som lovordar svenskt idrottsliv och –kultur.

Precis som i år avgjordes USA:s friidrottsmästerskap vid midsommarhelgen 1963, då för 75:e gången. Tävlingarna gick i Saint Louis. Den stora stjärnan var sprintern Bob Hayes. Det var första gången man sprang på hårda banor i en större tävling. Det var en blandning av gummi, asfalt och krossad sten, som var hård när det var kallt, men som i värme blev seg och klibbig. I USA tävlade man fortfarande på de engelska distanserna och för Hayes var det 100 yards (91,44 m) som gällde. Han var en kraftig sprinter och hans huvud och axlar krängde från sida till sida när han sprang. I semifinalen klockades han för 9,1 i godkänd vind, vilket noterades som världsrekord. I finalen blev det samma tid, men då var vinden för stark. Hayes, som var född i december 1942, blev en överlägsen vinnare med 10,0 på 100 m vid OS i Tokyo året efter. Han förde också det amerikanska stafettlaget till seger i ett av de mest minnesvärda sprinterloppen. När Hayes fick pinnen i sista växeln, var laget bara fyra, tre meter efter ledande Frankrike. I mål hade Hayes passerat Frankrike och var dessutom tre meter före på nya världsrekordet 39,0! Det blev hans sista lopp som friidrottare. Han gick över till den professionella idrotten i form av amerikansk fotboll, där hans snabbhet firade stora triumfer i Dallas Cowboys.  Som andre friidrottare efter James Thorpe (guldvinnaren i femkamp och tiokamp vid Stockholm OS) blev han invald i fotbollens Hall of Fame. Han hade också en mörkare sida i livet. Han åkte fast för narkotikasmuggling och fick avtjäna ett tvåårigt fängelsestraff. Hayes avled 2002 kort före sin 60-årsdag.
Mästare i stavhopp blev Brian Sternberg på 4,98. Två veckor senare tränade han i en trampolin (studsmatta) och kom fel i en volt och landade på huvudet och bröt nacken. Han blev förlamad från nacken och ner. Han var den förste 5 m-hopparen utomhus och vid olyckstillfället var han världsrekordhållare med 5,08.

 Allsvenskans båda avslutande våromgångar spelades den 12-16 juni. IFK Norrköping hade fått upp farten och visade försommarens bästa form. Förra veckan kunde ni läsa om 5-2 segern över Hammarby i omgång 9. Detta följdes upp av en hemmaseger mot Örgryte med 2-0 med Bill Björklund och Ove Kindvall som målskyttar. I omgång 11 krossades Elfsborg på Ryavallen med 4-0. Bill Björklund gjorde straffmål igen och Ove Kindvall satte två strutar. Lars-Erik Bergstrand var tredje målskytt. Elfsborgs dåliga avslutning på vårsäsongen avläses i målskillnaden 2-13 på de tre avslutande matcherna. Före Norrköping var det Malmö FF, som utklassade Elfsborg med 6-2. Bosse Larsson gjorde hat trick för MFF och Gert Christiansson gjorde sitt första mål för Elfsborg, kompletterad av Vigar Bartholdsson. Detta innebar att Elfsborg parkerade näst sist en poäng före Halmia. Under Borås-notiser i IB läser man ”Det blir Dan Waern som tar hand om Elfsborgs konditionsträning. Han kör igång med de gul-svarta redan på måndag och därmed startas operation upprustning av boråsallsvenskarnas sannolikt mindre tillfredsställande kondition”.  Årets bästa publiksiffra, 38 048, noterades den 12 juni i derbyt på Råsunda mellan AIK och Djurgården. Matchen slutade 1-1. Norrköping toppade allsvenskan i halvtid med 18 poäng före AIK på 15. Degerfors, som haft ledningen i sex omgångar låg trea på 14 poäng och IFK Göteborg fyra på 13.

1963 var engelska milen fortfarande den sträcka som löptes i USA, inte 1500 m. Den 7 juni sprangs det dittills bästa milloppet breddmässigt med världsrekordhållaren (3.54,4) Peter Snell Nya Zeeland i täten. Han vann milen i Compton på 3.55,0 före fem amerikaner: Jim Beatty, 3.55,5, Dyrol Burleson 3.55,6, Jim Grelle 3.56,1, Cary Wiesiger 3.56,6 och Bob Seaman 3.59,1. Snell avgjorde loppet med en raketspurt. Numera springs inte engelska milen så ofta men två tävlingar slåss om hegemonin i grenen; Prefontaine Classic i Eugene, USA och Bislett Games i Oslo. Jag besökte Bislett tidigare i veckan och även i år var milloppet imponerande: Tolv löpare kom under fyra minuter med Souleiman från Djibouti som segrare på 3.50,53 före Chipseba, Kenya på 3.50,95. Men Pre Classic var strået vassare: i A-loppet sprang tre löpare under 3.50, 10:an hade 3.51,79 och 15:e man 3.57,08. Lägg till detta  6 man under 4 min i B-loppet. I Eugene vann Kiplagat, Kenya 3.49,48 och Bislettvinnaren Souleiman var fyra på 3.50,40.
Jag var på Bislett även förra året och då fick jag se ”mitt” snabbaste millopp med Kiprop, Kenya som vinnare på 3.49,22 och 8:e man hade 3.50,90.
Numera får man sätta nivån för ”drömmil” vid 3.50. Till dags dato har noterats 139 tider under denna gräns och av dessa har 58 uppnåtts på Bislett, så nog kan man säga att Oslo är huvudstad av engelska milen. Bara ett resultat är från Sverige men det är det första; en minnesvärd augustikväll 1975 på Slottskogsvallen sprängde Nya Zeeländaren John Walker gränsen med 3.49,4. Jag minns det som igår. En publik på 5000 åskådare ackompanjerade Walker genom att stampa i Vallens träläktare. Han hade hjälp de första 800 av boråsaren Göran Säwemark, men fick sedan göra loppet själv.

Åter till Oslo. Tre av 3.50-loppen var världsrekord, samtliga av de tre ”musketörerna” från England. Först var Sebastian Coe, som 1979 slog Walkers rekord med tiden 3.49,0. Året efter kom Steve Ovett till Bislett och kapade rekordet till 3.48,8. Efter ytterligare tre rekordputsningar av dessa två på andra arenor var det Steve Crams tur i Oslo när han 1985 sprang på 3.46,32, en tid som fortfarande är europarekord. Afrikanerna tog nämligen över och den bäste av dem alla, Hicham El Guerrouj från Marocko har världsrekordet på 3.43,13 från 1999. Han var i Oslo redan 1997 och missade Morcellis (Algeriet) rekord med 0,5 sek med tiden 3.44,90. Han återkom till ”Milhuvudstaden” 2000 och hans 3.46,24 är Bisletts näst bästa.

Åter till 50-års temat. IB den 10 juni hade två helsidor om nationell och internationell friidrott. Det var en blandning av IFK-mästerskap, stafett-DM i Södertälje och ungdomstävlingar i Norrköping. En rubriktid var 10,5 på 100 m av Hellas mångsidige sprinter Bengt-Göran Fernström. I Göteborg noterade 16-åriga Gunilla Olausson årsbästa på 400 m med 57,9.
I en notis meddelas att Udinese kommer till Skara för att möta en förstärkt skaraborgskombination. Anledningen är att bygdens son Arne Selmonsson är enrollerad i det italienska laget.
I allsvenskan behåller Norrköping serieledningen efter bortaseger mot Hammarby med 5-2. Harry Bild var flyttad upp från halvback till kedjan och svarade för hattrick kompletterad av Ove Kindvalls två mål. I Hammarby gjorde en i övrigt blek lillebror till ”Nacka”, Karl-Evert  ”Ya” Skoglund, ett mål.

När jag skriver detta visas FFF:s målvaktsmål på BoIS i Sportnytt. För 50 år sedan gjorde BoIS ännu en resa till Malmö på kort tid. Nu mötte man ”di kanariegula” IFK och det blev återigen en uddamålsförlust med 1-0. Målet kom i slutminuten. ”IFK-arna tappade humöret på flera händer, när det väntade målkalaset uteblev, när de inte i lugn och ro fick leka sig fram utan stoppades konsekvent och obönhörligt inom straffområdet.” BoIS halkade ner till 4:e plats i tabellen efter nio omgångar. På Örjans vall utklassade GAIS med 6-0 hemmalaget HBK. Gunnar Gren svarade för en del läckra passningar men förtog sig inte.

Det var dags för cykel i Varberg igen. Sverigeloppet gick från Haparanda till Ystad. De 200 milen delades in i sju etapper och etapp sex hade mål i Varberg lördagen den 8 juni efter 25 mil cykling från Tranås. Efter 7 tim 11 min var två danskar först i mål med Nils Baunsöe främst. Han stod också som slutsegrare när man gick i mål i Ystad på söndagen.

Under slutet av femtiotalet började det bli aktuellt med tävlingsverksamhet även för de lite yngre pojkarna. Det fanns inga serier för yngre pojklagsspelare då, men BoIS startade både knatte- och lilleputtserier i egen regi (Stig-Roland Carlsson). Även skolcupen startades av BoIS-arna och i den deltog förutom stadens skolor även skolor från kringliggande kommuner. Även denna var väldigt populär och under nio år bedrev BoIS fotbollssektion den verksamheten.
En speciell sak som BoIS lade ner oerhört mycket arbete på var provtagningen av Svenska Fotbollförbundets teknikmärke för pojkar i åldern 12-15 år. BoIS ordnade provtagningar varje kväll på träningsplaner och skolgårdar. Ingen som var i rätt ålder "slapp" undan, alla skulle försöka erövra teknikmärket. 1961 kulminerade det hela då Varbergs BoIS vann den riksomfattande tävlingen om bästa förening i Sverige. Med 444 poäng var BoIS överlägsna, tvåan Skara IF hade 369 poäng och trean Bodens BK 270. En överlägsen seger och "Zamora" Nyholms pris erövrades av BoIS.
Som final på festligheterna detta året ordnade Varbergs Samarbetsorganisation festligheter i Nöjesparken, där våra bästa pristagare tävlade mot legendarerna Sven Rydell och Gunnar Gren. Där lyckades Hasse Svensson vinna före Gert Christiansson, båda före Rydell och Gren. Ett mycket lyckat arrangemang och onekligen bidrog allt detta tävlande och tränande för att ta teknikmärket till att grundlägga en god bollkänsla, som sedan hängde med hela fotbollslivet igenom.

Den 26 maj var det målgång i Monark-Crescent-loppet, ett etapplopp över fyra etapper med start i Uppsala och mål i Varberg.  Fjärde etappen gick mellan Borås och målet vid Fästningen. Det var en lagtävling som vanns av Sverige med Gösta ”Fåglum” Pettersson som dominant, före Crescent, Monark och Holland.
I allsvenska seriefinalen vann Norrköping på Idrottsparken mot Degerfors inför 20 447 åskådare. ”Åke Johansson höll Lasse Heineman på mattan” var rubriken. Norrköpings båda mål gjordes av Lars Erik Bergstrand och Ove Kindvall och i laget fick målvakten Bengt Nyholm samt Åke Johansson, Björn Nordqvist, Harry Bild och Örjan Martinsson tre betygspoäng.  Halmia tog sin första seger genom att besegra ett blekt Elfsborg med 1-0.
Varbergs BoIS åkte till Malmö och inkasserade sin första förlust i sjunde omgången mot Malmö BI med 2-1. Enligt signaturen Alex (mera känd som Ricky Bruchs blivande tränare) var det mesta dåligt: inget tempo, legio av felpassningar och utan skärpa i avslutningarna. BoIS 1-1 mål gjordes av Mats Svensson i 61 minuten. Ronald ”Pinnochio” Johansson hade ett skott i plankan, i övrigt platt intet i anfallsväg. Centerhalven Roland Mårtensson var bra i försvaret. GAIS gick med seger över Västra Frölunda upp i serieledning.
Ett klassiskt stafettlopp avgjordes sista helgen i maj. Det var Dagbladsstafetten som sprangs för 51:a gången på Djurgården. Tjugo sträckor av varierande längd med mål på Solliden. Stockholm studenter vann. I ungdomsklassen triumferade Halmstads läroverk med ett lag tränat av gymnastikdirektören Lennart Hallgren.
Den internationella friidrotten var i full gång i slutet av maj. I Australien var man i slutet av sin säsong. Redan den 23 mars satte trefaldiga OS-vinnaren vid Melbourne-OS 1956, Betty Cuthbert, världsrekord på 440 yards (=403 m) med 53,3. Hon kom att bli den förste guldmedaljören på distansen när den kom på programmet 1964 i Tokyo. Hon har senare i livet drabbats av MS. På manliga 440 yards överraskade amerikanen Adolf Plummer alla med att notera nytt världsrekord i Tempe Arizona, då han sprang på 44,9, d.v.s. samma tid som Otis Davis och Carl Kaufmann hade vid OS i Rom, men motsvarande cirka tre tiondedelar bättre på 400 m. En annan okänd amerikan, Phil Shinnik, hoppade 8,33 i längd, vilket var två cm över Ter-Ovanesians världsrekord. Det blev inget nytt rekord, då medvinden var för stark. I övrigt rapporteras från Finland, där paret Olga och Harold Connolly var bosatta, att de blivit föräldrar till tvillingar. Harold var världsrekordhållare i slägga och för er som glömt: dom träffades vid OS i Melbourne, Olga från Tjeckoslovakien och guldmedaljör i diskus och Harold från USA, guldmedaljör i slägga. Det var ett komplicerat  förhållande över järnridån, men till slut fick Olga utresetillstånd till USA.
Sveriges stora friidrottsstjärna på damsidan var från Borås: Ulla-Britt Wieslander. I Lübeck noterade hon nordiskt och svenskt rekord på 80 meter häck med 11,1.

”Vad spelar det för roll hur många hörnor Sovjet hade - Vi gjorde målet!” Rubriken var föranledd av matchen i Moskva den 22 maj 1963. Fakta var att Sovjet vann hörnstatistiken med 21-2, skott på mål med 9-3 och skott utanför med 15-4. Också frisparkarna var i klar Sovjetfavör: 13-5. Sveriges försvar var ogenomträngligt enligt Sovjets målvakt Lev Jasjin, känd från VM 1958. Ryssarna var borta i alla höjddueller. Det var en kämpamatch av Sverige anfört av ”mittlåset” Åke ”Bajdoff” Johansson, IFK Norrköping och Bengt ”Julle” Gustavsson, Atalanta. Övriga var Bengt ”Zamora” Nyholm från Norrköping i mål och i 4-2-4 systemet spelade Orvar Bergmark från Roma och Lennart Wing, Örgryte, ytterbackar. Prawitz Öberg, Malmö FF, som påstods ha satt rekord i löpmängd, och Hans Mildh, Djurgården, var halvbackar (ja det kallades fortfarande så). Kedjan bestod av Bengt ”Fölet” Berntsson och Yngve Brodd från IFK Göteborg, Örjan Martinsson från Norrköping och Örjan Persson från Örgryte. Ingen spelare kom från serieledarna Degerfors, men två från bottenlaget Örgryte. Målet kom i 23:e min. På en stickare från Yngve Brodd stack Örjan Martinsson förbi sin försvarare och från straffområdesgränsen placerade han ett lågt skott förbi Jasjin. Leninstadion var trekvartsfull med 75 000 ryssar. Wolf Lyberg sammanfattade: ”1-0 segern i moskoviternas egen kula kablas nu runt jorden och kommenteras med respekt. Många storlag har försökt ta ryssens skalp i Moskva – endast ett har lyckats, Österrike. Och då var Sovjet ännu mer överlägset.”

I samma nummer av IB fanns ytterligare en rubrik i blockbokstäver: ”Milans underbarn Gianni Rivera anser sin framgång vara Liedholms förtjänst”. Ulf Jansson rapporterade på en helsida från Europacupfinalen, som liksom i år även för 50 år sedan avgjordes på Wembley. Det var den åttonde finalen och av de sju tidigare hade Real Madrid vunnit fem och Benfica två. Milan gjorde sin andra final 1963 efter förlust 1958 och ställdes mot försvarande mästarna Benfica. Milan startade defensivt. Benficas ”svarta diamant” Eusebio, ständigt i rörelse, var steget före i alla starter och ”skar som en varm fällkniv i smör genom den italienska försvarsmuren, till synes omöjlig att stoppa. Hans ledningsmål var ett konststycke; Torres den långe otymplige centern hade bollen men Eusebio visste att han skulle få den i flykten, lade in högsta växeln och flög i hi-position ifrån sina bevakare in i Milans vänsterförsvar. Tempoväxlingen i samma ögonblick som passningen kom var enorm. Ingen i Milan kunde svara på rycket och tillslaget i avslutningen var otrolig. Bollen gick som ett streck och via vänstra stolpen borrade den sig in i maskorna i 19:e minuten. Man hade trott att Trappatoni (senare också Europacupmästare som tränare för Juventus och Italiensk förbundskapten 2000-2004) skulle få i uppdrag att skugga Eusebio men i början av matchen koncentrerade han sig enbart på Torres”. I mitten av första halvlek ändrade Milan taktik. Trappatoni ”tråkade” ut Eusebio och nästan lika lätt som han som vh. i landskampen mot Brasilien ”dödade” Pelé begränsade han nu Eusebios rörelsefrihet. ”Den dramatiska och välspelade matchen nådde sin kulmen mellan 53:e och 63:e minuten. Man fick på de 10 minuterna uppleva lika många finesser som under 10 allsvenska matcher”. Milan kvitterade i 58:e minuten genom brassen Altafine (han kallades Mazzola under VM 1958) på en underbar skruvad genomskärare av Rivera och i 67:e minuten avgjorde samme man genom att slå in 2-1 målet för Milan. ”Planens förnämste spelare var Gianni Rivera. Detta 19-åriga underbarn har fotarbete som en världsmästare i lättviktsboxning. Han kan konsten att variera steglängden från sekund till sekund och han är outtröttlig som en maratonlöpare och har en bollbehandling som kan göra en Gunnar Gren grön av avund”. Hur var det då med rubriken? På frågan till Rivera vem som är hans idol svarar han: ”Senor Liedholm. Vi spelade tillsammans för två år sedan och jag såg upp till honom som en Gud. Utan honom hade jag aldrig kvalificerat mig till A-laget. Han inspirerade mig, förbättrade min styrka och spelstil och undervisade mig i taktiska ting som tidigare varit helt främmande för mig”.

Efter europacupsegern avgick Rocco som cheftränare och teknisk direktör i Milan och efterträddes av Liedholm.

Lev Jasjin röstades fram som Europas bäste spelare 1963, följd av Rivera och Jimmy Greaves. Det är enda gången som priset gått till en målvakt. De fyra senaste åren har det gått till Lionel Messi.

Allsvenskan avgjorde sjätte omgången och toppmatchen var dittills obesegrade Degerfors mot AIK på Stora Valla dit 12 558 personer letade sig trots ihållande regn. AIK lyckades stoppa radarparet Tord Grip och Lasse Heineman. Det var istället AIK:s pånyttföddes högerytter Lennart Backman som dominerade föreställningen. Han dribblade och framförallt passade. Matchens enda mål kom till på en frispark från 25 meter av Björn Anlert och Degerfors målvakt "Sippa" Tinglöf stod bara och tittade på "Lill-Garvis" Carlsson som var aktiv i straffområdet. Trots förlusten behöll Degerfors ledningen i Allsvenskan på 10 poäng, en före Norrköping, som besegrade Djurgården med 2-1. En viss Ove Kindvall gjorde segermålet i den matchen men rubriken var "För lite tyngd över Norrköpings kedja". I den tidiga jumbofinalen tog Örgryte sina första poäng genom att slå Halmia med 1-0 på Örjans Vall.

Varberg hade tur

Serieledande Varbergs BOIS slog med mycken tur och mycken möda Norrby med matchens enda mål. Mats Svensson hette lyckoskytten (i 53:e min) och han var tillsammans med mv Rune Andersson bäst i västkustlaget. Norrby gjorde en av sina bättre matcher i år och borde fått minst oavgjort. Det var 1688 åskådare på Ryavallen och BOIS ledde div II västra efter sex omgångar med 11 poäng före GAIS, IFK Malmö och Landskrona. GAIS bortaslog för övrigt Gunnarstorp med 3-1 och här gladde Gunnar Gren "med en del läckerheter ur fotbollens mest välförsedda kylskåp"

Engelsk fotboll i maj

Engelska ligan avslutades i maj. Div. I toppades av Everton på 61 poäng före Tottenham på 55, Burnley 54 och Leicester 52. Årets topplag Manchester U blev 19:e och Manchester C åkte ur på 21 plats. Jimmy Greaves från Tottenham vann skytteligan med 37 mål på 41 spelade matcher. Han är tidernas målskytt i England och hans rekord är 41 mål på 40 matcher säsongen 1960-61. Från div 2 gick Stoke och Chelsea upp. Manchester U slog till den 25 maj genom att besegra Leicester i FA-cupen med 3-1. David Heard gjorde två mål och Denis Law ett. Det var Manchester första titel sedan flygkatastrofen i München 1958. I laget spelade fem engelsmän, bl.a. Bobby Charlton, tre skottar, bl.a. de båda målgörarna och tre irländare. Manager var skotten Matt Busby.

Maj var också månaden för gatustafetter, som tyvärr inte förekommer längre. Den 43:e upplagan av Stadsloppet avgjordes i Stockholm med sex sträckor mellan 2100 meter och 4800 m och start och mål på Stadion. Västerås IK var överlägsna segrare. I Malmö avgjordes också den s.k. parkstafetten. Det är synd att dessa stafetter försvunnit. Man kan jämföra med Oslo där Holmenkollstafetten i år drar 38 000!! deltagare i en tävling som arrangerades första gången 1923.

Kvinnlig idrott var det som tidigare nämnts klent med i rapporterna. Ett undantag var den 20 maj då det fanns ett referat från invigningstävlingarna i Gustavsviksbadet i Örebro. En stor australiensisk trupp fanns på plats men den bestod av enbart män. Det arrangerades dock 100 m fritt för damer. Det gav anledning till rubriken "Ann-Christin Hagberg bör ha utsikter gå upp i absoluta europatoppen i frisim". Hon torpederade sitt svenska rekord och sam på 1.03,3. För övrigt fick bassängen toppbetyg av australiensarna.

I anslutning till VIHF:s Helsingborgsresa och Olympia tänkte jag berätta om den största friidrottshändelsen på arenan. Det är visserligen inte fullt 50 år sedan men nästan. Den 27 augusti 1965 kom Kipchoge Keino dit för att springa 3000 meter. Han var 25 år och hade vid Tokyo-OS året före placerat sig som femma på 5000 m. Under sommaren gjorde han flera lopp i Finland och Sverige för att springa mot bl.a. Ron Clarke, den australiensiske långdistanskungen. Han sprang 5000 m på en regntung bana i Åbo den 2 juli på 13.26,2, bara 0,4 sek över Clarkes världsrekord, Clarke som var 2,8 sek bakom. I Stockholm fyra dagar senare blev det revansch för Clarke då han vann 5000 m på 13.26,4 - 4 sek före Keino. Keino kom tillbaka till Stockholm den 25 augusti och mötte världsrekordhållaren på 3000 m hinder, belgaren Gaston Roelants över 5000 m på Stadions regntunga banor. Det blev ingen kamp. Keino vann på 13.29,4, drygt 16 sek före Roelants. Detta var uppladdningen för Helsingborgsloppet den 27:e. Nu var motståndet sämre men Keino hade föresatt sig att attackera östtysken Herrmans nysatta världsrekord på 3000 m på 7.46. Han presterade ett lopp med stor precision, kilometrarna gick på 2.33-2.34-2.32,5 och sluttiden 7.39,5 vilket som världsrekord var det fjärde bästa vid denna tidpunkt enligt poängtabellen. Det var också historia eftersom det var det första kenyanska världsrekordet. Tvåa i loppet var engelsmannen North på 8.02,8 och trea Keinos landsman Naftali Temu på 8.03,4, samme Temu som den 13 oktober 1968 blev Kenyas förste olympiske guldmedaljör.

Keino åkte till Nya Zeeland senare på hösten där han slog Clarkes 5000 meters-rekord med 1,6 sek och noterade 13.24,2. Han var ett halvt varv före tvåan. Keino kom också att skörda stora olympiska lagrar. I Mexico-OS 10000-meters lopp tvingades han bryta två varv före mål och lämnade fältet fritt för sin landsman Temu. Fyra dagar senare blev han silvermedaljör på 5000 m efter tunisiern Gammoudi och den 20 oktober kom triumfen då han på 1500 m besegrade världsrekordhållaren Jim Ryun på 1500 m på olympiska rekordet 3.34,91 och segermarginalen på 3 sek är den största på 1500 m i OS-historien.

Fyra år senare hade Keino delvis sadlat om. Han vann 3000 m hinder i München sekunden före landsmannen Ben Jipcho. Mest minns vi kanske duellen på 1500 m där Keino och Pekka Vasala kämpade sida vid sida över upploppet, en kamp som slutade i finländsk favör: 3.36,33 mot 3.36,81.

Den 4-5 maj 1963 mötte Sverige Ungern i två landskamper i fotboll, dels OS-kval i Budapest och dels A-landskamp på Råsunda. Ungern var fortfarande en stormakt. Under VM i Chile året före ansågs Ungern bestulet på en semifinalplats genom två bortdömda mål mot Tjeckoslovakien i kvartsfinalen. I gruppspelet slog man England med 2-1. Sverige ställde ett rutinerat lag på benen med en medelålder på 31 år. "Det var en kamp på högsta internationella nivå! I själva verket kan det utan vidare slås fast att ett svenskt lag med mycket ungdomar i aldrig hade stått rycken mot detta blockfasta ungerska landslag, där varje man är på gränsen till en brasiliansk bollartist individuellt sett och där lagandan drivs intill rysk modell. Den moderna tempofotbollens hårdaste form! Det här var första gången som ett svenskt A-landslag alldeles officiellt anammat den omtalade brasilianska 4-2-4 taktiken".

Sverige vann med 2-1 efter mål av Hans Mild och Yngve Brodd. Sveriges lag med betyg: Bengt "Zamora" Nyholm 1, Orvar Bergmark (ende proffsspelaren) 3, Lennart Wing 3, Bengt "Julle" Gustavsson 1, Åke "Bajdoff" Johansson 2, Hans "Tjalle" Mild 3, Bengt "Fölet" Berntsson 1, Yngve Brodd 2, Prawitz Öberg 2, Lennart Backman 2 och Örjan Persson 1.

Däremot blev det fiasko för OS-laget; 0-4 i baken. "Det var länge sedan ett blågult landslag blivit så utklassat. Vår kedja hade inte ett enda ordentligt skott på mål. Pojkarna ute på planen – de unga, veka, orutinerade – var paralyserade av skräck , de kom sig inte för att göra någonting" enligt IB:s utsände Ulf Jansson. Han fortsatte: "Jag skulle tro att det enda raka är att införa proffsfotboll med kontrakt i vilka spelarnas rättigheter och framförallt skyldigheter! är preciserade. VM och även OS är en kamp mellan statsanställda s.k. amatörer och yrkesmän. I framtiden behöver vi vältränade arga unga män i svensk fotboll med moral och vilja!" Björn Nordqvist gjorde landslagsdebut och också två av årets stjärnskott Lars Heineman och Harry Bild (han skulle senare under året belönas med guldbollen) ingick i laget.

För 18:e gången avgjordes tiomilaorienteringen första helgen i maj i trakterna av Trosa. Det blev en av de dittills mest sensationella. "Terrängen var sörmländskt småbruten och ingenting att bita i. Likväl blev tävlingen de saftiga knockarnas tillställning. De stora favoritlagen (Hedemora och Hellas) kom bort medan friska outsider-gäng förmådde löpa fortare och hitta bättra än någon tilltrott dem". Det blev Rotebro IS som vann före IFK Södertälje och Enebybergs IF. Hellas kom femma. Största skillnaden mot senare år är att bästa finska lag bara kom 29:a. Inget halländskt lag deltog bland de 128 och det fanns inte heller någon damklass.

Årets tävling vanns av finska Kalevan Rasti före norska Halden och IFK Göteborg. I damklassen med fem sträckor blev det svensk seger genom Domnarvet före Halden.

I fotbollsallsvenskan ångade Degerfors på och var i serieledning efter tre inledande segrar, senast borta mot Elfsborg med 1-0. Det var naturligtvis Heineman som gjorde målet. Gert Christiansson gjorde hemmadebut för Elfsborg och var den som fick högst betyg i Elfsborg. "Redan i första anfallet drog han ner en enorm applådåska och utan tvekan spelade han in sig direkt i den kräsna Boråspublikens hjärtan". Halmia var fast förankrat i botten med 0 poäng och målskillnaden 6-15 efter tre matcher! I tredje omgången förlorade man mot Hammarby med 6-3. Av Halmias sex mål hade Lars Sjöström gjort fem och ledde därmed skytteligan.

Den vid det laget tvåfaldige OS-segraren i diskus (det skulle bli två till) Al Oerter satte världsrekord i diskus med 62,62 den 27 april.

Dan Waern intervjuades. Han hade varit avstängd sedan september 1961 för att ha tagit betalt för lopp (s.k. proffsavstängning) men var nu tillåten att tävla på nationell nivå från första maj. Han höll på med skogsplantering på sin gård i Bollebygd men han tränade också dagligen. Han trodde dock inte på några topptider eftersom han inte fick tävla internationellt. "Jag tror inte jag kan mobilisera samma gnista som förr" sammanfattade han.

I Varberg avgjordes Monarkloppet med en viss Erik Pettersson från Vårgårda som segrare över 12 mil efter en lyckad utbrytning i början av loppet. Det var hans första lopp som A-klassare. Segrartiden var 2.55.42. Han tävlade för det nya Svalan-stallet liksom sin mer kände storebror Gösta, som kom 3½ min efter på 11:e plats. Han gick under smeknamnet "Fåglum", som senare skulle bli hela brödraskarans efternamn.

Varbergs Bois toppade div II västra Götaland efter tre raka segrar mot i tur och ordning Västra Frölunda, Oddevold och Gais.

Det skrevs inte mycket om kvinnlig idrott men i sista aprilnumret ägnade TT sin spalt åt minnet av Olga Olander, som vid 58 års ålder gått bort den 27 april. "En utomordentlig och oförgätlig människa är borta- Gösta Olanders maka, hela Europas idrottskrets oförlikneliga värdinna. Hon som gjorde VÅLÅDALENS Turiststation och idrottscentral – i fullt ut samma grad som Gösta Olander själv- till vad den var: en rekreationsplats som blott få, ett konditionsinstitut som intet annat i världen".

Detta var Dagens Nyheters bevingade löpsedel den 22 april 1963. Kvällen före hade Ingemar Johansson på Johanneshov besegrat engelsmannen Brian London på poäng. Ingemar blev nedslagen i 12:e och sista ronden men räddades av gong-gongen när domaren Andrew Smythe (han hade också dömt bl.a. Ingos match mot Machen) enligt honom själv räknat till fyra. Enligt London var han på väg att säga 10! Matchen, som kom att bli Ingos sista, upptog en stor del av Idrottsbladets måndagsnummer. Efter förlusten mot Floyd i tredje matchen 1961 gick Ingo tre matcher 1962 och den 17 juni tog han tillbaks EM-titeln genom att KO-besegra engelsmannen Dick Richardsson i åttonde ronden. Matchen gick på Nya Ullevi.

Den 21 april skulle alltså EM-titeln försvaras, men det blev en antiklimax. "Boxningsmässigt var det en gammal (Ingemar var 31), långsam, tungfotad Ingemar, som fick tolv ronders poängseger i Johanneshovs packade oval av besvikna människor. Det var tung, svår besvikelse även för dem av oss som ett tag menat att Ingemar kanske är slut och att han kanske bör sluta. Som det nu var fick matchen en tragikomisk upplösning. Ingemars hand lyftes till tecken på att han var segrare på poäng efter tolv ronder. Det var en Ingemar som stod och svajade med deg i knäna, en Ingemar som en halvminut tidigare rasat i däck för matchens praktiskt taget enda riktiga slag- en Londonsk vänstersving mot käken. Ingemar dunsade på rygg i canvasen. Man såg svensken tappert dra i ringrepen och sega sig upp i knästående, sedan dra i repet igen och vackla upp på genomsvaga ben, stående där hjälplöst svajande, försvarslös. Där stod London otåligt hoppande och försökte fösa undan den räknande grågubbedomaren Smythe för att ge Ingemar det slutliga förödande slaget. Då klang gonggongen gällt. En hjälplös dimmig, i repen klamrande, vaggande Ingemar räddad två, tre sekunder från räkningens slut av gong-gongen. När trodde man sig behöva uppleva den synen? Aldrig...., det var ett stänk av tragik".

IB fortsätter (artikeln är osignerad men språket har en omisskännlig ton av Torsten Tegnér) – "Ett tag var matchen verkligen i lågvattenstadium. Det var bilden av två trötta gamla män som inget kunde – tre trötta gamla män som inget kunde förresten. Andrew Smythe, tredje mannen i ringen, hade mist sin gamla pondus. Det var onekligen dystert och man förstod den misslynt visslande publiken. I åttonde ronden hade folket slutat ropa på Ingemar-högern. Den kom ju ändå inte."

Edwin Ahlqvist, Ingemars manager, ansåg att det dåliga uppträdandet berodde på oträning. Ingen precision i slagen och fel på avståndsbedömningen. Konditionen var det däremot inget fel på. På en fråga om framtiden ansåg han att nästa match måste bli mot London i England.

Detta blev alltså Ingemars sista match. Brian London fortsatte boxas till 1970 och gick bl.a. en VM match mot Muhammed Ali 1966, som han förlorade på KO i tredje ronden.

Gymnastikmedaljer

Man kan kalla det precision när Jonna Adlerteg på dagen 50 år efter Sveriges senaste EM-medaljer i gymnastik återupprepar bedriften med sin silvermedalj i barr. Då var platsen Paris och aktörerna Ewa Rydell och Solveig Egman. Ewa tog guld i bom och Egman i hopp och blev också tvåa i fristående. I mångkampen var Egman silvermedaljör och Rydell bronsmedaljör. Nu skall sägas att konkurrensen var försvagad. Östtyskarna hade inte fått visum och därför bojkottade hela östblocket tävlingarna. Man kan alltså säga att 17-åriga Jonnas silver hade högre karat. Både Ewa och Solveig var 21 år. Utvecklingen i gymnastik har gått mot yngre utövare.

Boston maraton

Boston maraton har den senaste veckan p.g.a. tragiska omständigheter stått i nyhetsflödenas centrum. Här har också stora förändringar skett genom afrikaners stora dominans. 1963 vanns loppet av belgaren Vandenriessche på 2.18.58 före Kelley, USA och Kilby, England samt Oksanen, Finland på fjärde plats. Först på femte plats kom Abebe Bikila, etiopiern som överraskat friidrottsvärlden att som förste afrikan vinna OS-guldet i Rom 1960 och som skulle utklassa alla vid OS i Tokyo 1964. Bikila var nästan sex minuter efter segraren. Namnet på årets segrare har nästan försvunnit i terrorhändelsens spår. Det var Desisa, Etiopien som vann på 2.10.22 före en kenyan och ytterligare en etiopier. Jeptoo, Kenya vann damklassen på 2.26.25.

Måndagen den 14 april var det seriepremiär för fotbollen. Alla sex matcherna spelades samtidigt. Det var en dålig premiär...."Yttrarna fastnade i sörjan i blek 0-0 match på Råsunda". Det gällde matchen AIK-Örebro, som drog omgångens största publik med 9739 åskådare. Örebro hade förlorat Orvar Bergmark till Italien föregående höst. Där nötte han bänken och spelade bara två matcher i serie A tills han återvände till Örebro 1964. "HIF-målvakten (Stig Hallberg) blev premiärlejon och Norrköpings ytterhalvor (Bill Björklund och Björn Nordqvist) spelade glänsande" rubricerades 0-0 matchen mellan två av favoritlagen. Norrköping spelade med en traditionell halvbackslinje med Åke "Bajdoff" Johansson som centerhalv. Matchen betecknades som något som snabbt faller i glömska. Det var bara en match som stack ut. Degerfors slog nykomlingarna Halmia med 5-1. "Tord Grip (högerinner) och Lasse Heineman (center) blommade upp för fullt. Grip gjorde sin kanske starkaste allsvenska matchunder sin karriär. Hans strategiska blick firade triumfer". Heineman gjorde hat trick. Tränaren Gunnar Nordahl använde ordet dundersuccé. Idrottsbladet hade börjat sätt poäng i skalan 0-3 på spelarna och de enda som fick en trea i premiäromgången var Heineman och Grip. I en blöt match på Ullevi delade IFK Göteborg och Hammarby på poängen via 1-1, men det var Hammarby som låg närmast segern. Lagens båda målvakter Lindberg, Gunro i IFK och Sven i Hammarby belönades med en tvåa i betyg. Målen gjordes av Owe Ohlsson i IFK och Lars Nordin i Hammarby. Prawitz Öberg gjorde enda målet när Malmö FF besegrade Örgryte. ÖIS spelade "läckert men ineffektivt". "Ove Grahn visade från början att han får sitt stora genombrott i år". Ove gjorde första målet mot Djurgården på Ryavallen. I andra halvlek kvitterade Leif Sköld. Även i Borås var det busväder och en dålig plan. Hasse Mildh, som kommit direkt från hockeysäsongen, och "Knivsta" Sandberg hörde till Djurgårdens bättre spelare.

Varbergs BOIS seriepremiär mot Västra Frölunda i div II västra lockade 745 åskådare till Påskbergsvallen. "Varbergs ungdomliga kedja visade pigga takter mot Göteborgslaget och hemmapubliken fick en ny favorit i högerinnern Alf Bengtsson. I Frölunda hade Sura-Pelle Pettersson på halvbacken inte glömt sina hockeytacklingar, vilket renderade honom en varning av domaren och gjorde att han kom i onåd hos publiken". Precis som i årets premiär blev det 3-1 mot ett Göteborgslag: 1-0 vi Ingemar Bengtsson (17), 2-0 cf Arne Ivarsson (39), 2-1 cf Leif Claesson (64), 3-1 Arne Ivarsson (82).

UEFA:s juniorturnering pågick samtidigt i England. Efter matchen mot Tjeckoslovakien, som Sverige förlorade med 2-4 hette det "Det är egentligen en sensation; Roger Magnusson Åtvidaberg, hy. i det svenska juniorlandslaget. Gert Christiansson på den andra kanten var ett strå vassare. Det är troligt att han slår igenom redan den här säsongen, eftersom han från och med i år spelar i en allsvensk klubb, nämligen Elfsborg. Själv är han inte säker på att han får plats i startelvan. Vi som såg honom valsa om med tjeckerna de första 20 minuterna vet dock att Elfsborg inte kan undvara honom. En sådan talang på vy-kanten var det länge sedan man såg".

Sverige förlorade också andra matchen mot Belgien med 1-2. En pikant rapport från turneringen: "Alla fotbollstrupper är inte lika skötsamma som den svenska. Häromdagen fick den grekiska truppen en varning för att spelarna haft engelska flickor på rummen ända till kl. 3 på morgonen".

Grekland slog Västtyskland med 7-2 i första matchen!!!!

Den här gången blir det en utflykt i stavhoppshistoria med en utvikning från 50-årstemat, Stavhoppet var den "hetaste" friidrottsgrenen 1963. Finnen Pentti Nikula innehade världsrekordet i stavhopp med 4,94 från 1962. I januari 1963 hade tiokamparen C K Yang hoppat 4,95 inomhus. Nikula var inte sen att svara. Den 2 februari blev han den förste att klara "drömgränsen" 5 m men inte nog med det. Han klarade 5,05 i tredje försöket och därpå 5,10 i första försöket! Platsen för denna idrottshistoriska händelse var Pajulahti. När utomhussäsongen satte igång blev det ett "stim" av världsrekord; amerikanerna var angelägna att återta rekordet till rätt sida Atlanten. Den förste att förbättra Nikulas rekord var John Pennel. I mars klarade han 4,95, en höjd som han bättrade den 10 april till 4,98. Däremot blev han inte först att klara 5 m utomhus; det gjorde istället landsmannen Brian Sternberg den 27/4 och platsen var Philadelphia. Tre dagar senare gav Pennel sitt svar då han klarade 5,05 en höjd som Sternberg tangerade den 25/5. Den 7 juni i Modesto var det dags för nästa attack och Sternberg drog längsta strået då han gled över 5,08. Pennel var tvåa på 4,89. Elva dagar senare råkade Sternberg ut för en tragisk olycka. Under ett trampolinhopp slog han nacken i svikten och detta ledde till att han blev totalförlamad. Det var nog inte vad han önskat men nu var John Pennel utan konkurrens resten av året. Han höjde rekordet till 5,10, och tangerade därmed Nikulas inomhusrekord, i London 13/7, tog samma höjd i Warszawa den 26/7. Åter i London den 5/8 höjde han till 5,13 och hemma i USA hoppade han 5,20 i Coral Gables den 24/8. Med det resultatet passerades en "drömgräns" som var viktigare än 5 m för en amerikan, nämligen 17 fot. John Pennel fick "the Sullivan Award" 1963, USA:s motsvarighet till bragdguldet.

Orsaken till denna metamorfos i rekordslående var glasfiberstaven. När Cornelius Warmerdam hoppade 4,77 i maj 1942 blev det sista rekordet med bambustav. Det stod sig i 15 år, då Bob Gutowski klarade 4,78 med aluminiumstav. Han hoppade 4,82 senare på året men det godkändes inte som världsrekord p.g.a. tveksamheter hur staven föll. Därför blev nästa världsrekord 4,80 av Don Bragg med stålstav i juli 1960. Han vann också guldet vid OS i Rom. Hans dröm var att få spela Tarzan, men när han väl erbjöds rollen var han skadad och fick tacka nej. Den 20 maj 1961 sattes det första världsrekordet med glasfiberstav av amerikanen George Davies med 4,83.

Åter till John Pennel. När Falkenberg arrangerade jubileumstävlingar (65 år) den 5 augusti 1966 fick man besök av en trupp från Grekland och USA. Jag var med och mötte truppen på stationen i Falkenberg. Där ingick den blivande olympiske mästaren i tiokamp Bill Toomey, världstvåan i kula Neal Steinhauer, som stötte 19,53 i Falkenberg, och John Pennel. Pennel var en väldigt trevlig kille, klädd i "lusekofte". Han hade vid det laget misslyckats vid OS i Tokyo där han blev 11:e man. Segern gick till landsmannen Fred Hansen. Han hade också "lånat" ut världsrekordet i två år till nämnde Hansen och den sex år yngre Bob Seagren. Till Falkenberg kom han nu efter att ha återtagit världsrekordet med 5,34 den 23 juli. Falkenberg hade ingen stavhoppsbädd på idrottsplatsen. Helge Johansson, gammal Giffare och ordförande i FIK berättar: "Jag fick låna stans bästa lastbil och körde till Göteborg i sällskap med mina egna grabbar, som inte var så gamla, och fick låna ihop hoppmadrasser. Hemfärden blev slitsam i den kraftiga blåsten, på grund av att madrasserna lossnade och blåste av flaket. Vi klarade att göra en omlastning och kom fram till Falkenberg i tid".

Jag var speaker vid tävlingarna. Det hade regnat på eftermiddagen och kolstybbsbanorna var mjuka, speciellt den vid stavhoppet, som inte användes så ofta. Pennel kom fram och frågade om han kunde låna en spade. Döm om funktionärernas förvåning när han med frenesi började gräva upp stavhoppslådan och sedan flyttade den lite på sned, så att man kunde löpa ansatsen på gräset vid sidan om! Under dessa förhållanden kan man beteckna segerresultatet på 5,00 som sensationellt bra. Det var det första 5-meters hoppet i Halland. Tvåa blev en blivande världsrekordhållare, greken Papanicolaou, på 4,90. Han satte världsrekord med 5,49 1970, det första hoppet över 18 fot, och följdes för övrigt av Kjell Isaksson två år senare då Kjell klarade 5,51. Jag hade turen att få uppleva mitt första världsrekord då Isaksson hoppade 5,55 i en regntävling på Olympia i Helsingborg den 12 juni 1972.

Pennel missade återigen OS-medalj i Mexico 1968. Han upptäckte att hans stav var för mjuk och bad att få låna en av träningskompisen Seagren, som då hade rekordet med 5,41. Denne lånade inte ut staven och Pennel blev femma på 5,35. Seagren tog guldet med 5,40. Pennel, som tänkt lägga av efter OS, blev förbannad och beslöt att försöka ta tillbaks världsrekordet. Den 21 juni 1969 fick han sista ordet mot Seagren då han tog 5,44 i Sacramento. Pennel avled 1993 i cancer, endast 53 år gammal.

"DET VAR EN BRAGD!! Alla som var närvarande när Sverige slog Tjeckoslovakien med 5-1 vid världsmästerskapet i bordtennis i måndags (8/4) är ense om att den unga svensktrion Alsér-Bernhardt-Johansson svarade för en prestation som överglänser Flisbergs när denne blev VM-tvåa i London 1954. För ett par månader sedan var det ingen av de kontinentala bordtennisledarna som kände till Karl-Johan Bernhardt (17 år) och Kjell Johansson (16 år) men sedan de spelat ut de VM-erfarna tjeckerna och stått emot publikpressen när 10000 jublade över varje förlorad svenskboll var expertisen full av lovord över svenskarnas spel". I semifinalen var svenskarna chanslösa mot Japan med legendaren Ogimura i spetsen; 0-5. Kina slog sedan Japan i finalen med 5-1. Bronset var Sveriges första lagframgång. I individuella spelet gick det sämre. Hasse Alsér kom till kvartsfinal där han stötte på en kines och förlorade.

Efter säsongens sista stora skidtävling kan man konstatera att det varit jämnt mellan skidkungarna räknat i vinst-förlust:

Finnen Eero Mäntyranta nådde 5-5 mot Föllinge Persson, Assar Rönnlund 11-4, Sixten Jernberg 7-4 och norrmannen Harald Grönningen 5-7.

Grönningen hade 7-6 mot Föllinge, 9-4 mot Sixten och 11-9 mot Assar.

Föllinge hade 6-5 mot Sixten och 7-4 mot Assar, men som ni kanske minns vann Föllinge årets tyngsta lopp, Holmenkollens 5-mil.

Slutligen blev det 9-7 till Assar över Sixten.

Kirunaspelens sensation var att backhopparen Kjell Sjöberg slog stora delar av världseliten.

En lång artikel berättar om Holländska Feyenoord som anses vara en av Europas mest välskötta och rikaste fotbollsklubbar. Stadion, som uppfördes 1934, har två våningar och 64 000 platser och inte ens Real Madrids anläggning hade gjort så stort intryck på skribenten. Den holländske bollspelaren är halvprofessionell. Han får segerpremier och månadslön från klubben och enligt förbundets regler är ersättningen maximerad till 14 500 kr för de sex bästa och 7 000 kr för övriga spelare.

De allsvenska lagen analyseras inför seriestarten med hjälp av respektive lagledare. "Vindsnabbe varbergaren blir svår att tas med" var rubriken för Elfsborg. Den syftar på nyförvärvet Gert Christiansson. "Han kommer att ställa till mycken förtret i de allsvenska försvaren". I övrigt hoppas man att Ove Grahn, 20, skall få sitt genombrott. I nykomlingen Halmia tror man inte att Håkan Sjöö kommer tillbaks förrän till hösten. Han råkade ut för benbrott under landslagsturnén hösten 1962.

En toppnyhet för veckan var Per-Ola Lindbergs seger över 100 yards frisim vid amerikanska collegemästerskapen den sista mars. Han vann på 47,1, vilket var nytt collegerekord att jämföras med amerikanska rekordet på 46,5. Det var alltså en världstid och han slog också hela världseliten. Per-Ola hade fått ett stipendium året före efter Sveriges seger på 4x200 m fritt vid EM. Vi kanske kommer ihåg Bengt Bedrup, som gick upp i falsett vid Per-Olas sista vändning i lagkappen: "han voltvänder". Första året hade inte varit så lyckat i USA. Mycket styrketräning hade försämrat snabbheten, men sedan hade han börjat träna efter eget huvud till demontränaren Peter Dalands förtrytelse och det gav uppenbarligen resultat. Torsten Tegnér, TT, ägnade hela sin krönika åt en analys av Per-Olas prestation som han betecknade "VÄRLDSSENSATION". I en lång kalkyl kommer TT fram till att tiden motsvarar 52,2 på 100 m. Per-Olas rekord på 100 m var 3 sekunder sämre.

Det rapporteras att allsvenska seriestarten den 15 april är i farozonen. Snödjupet på Råsunda 1 april var fortfarande 18 cm!

Sverige skulle möte Ungern i OS-kval den 5 maj och man ville gärna hjälpa Lennart Nyman, som fått upp ögonen för 4-2-4, med laguttagningen. Vad sägs om följande lag, var frågan: Arne Arvidsson; Jan Karlsson-Lars Broström-Lennart Nilsson-Bo Hansson; Gösta Lundell - Örjan Persson; "Lill-Garvis" Carlsson-Leif Skiöld- Leif Eriksson- Owe Ohlsson. Hur många namn kommer vi ihåg!

Hälsingborg kommer att hänga med fint i allsvenska dansen, konstateras efter lagets 5-1 mot HBK på Örjans Vall. Hat trick av "Knislinge" Persson efter pausen.

Kurre och Torbjörn spelade oavgjort i italienligans mest spännande match, d.v.s. Fiorentina med Kurre Hamrin mot Roma med Torbjörn Jonsson - resultat 1-1. Torbjörn gjorde Romas mål. Ligan toppades efter 27 omgångar av Inter 40 p före Juventus 38 p, Bologna 35 p, Milan 34 p och Fiorentina 34 p.

En av världens största fotbollssensationer genom tiderna fullbordades då Bolivia slog Brasilien med 4-3 och vann Sydamerikanska mästerskapen. Man konstaterar samtidigt att Bolivia haft hjälp av den höga höjden och att varken Brasilien eller Argentina ställt upp med sina bästa lag. Presidenten proklamerade omgående 1 april till nationaldag i Bolivia.

Förstasidan den 3 april pryds av Stanley Matthews. Fenomenet Stanley Matthews är lika aktuell som någonsin i engelsk fotboll, när han återvänt till Stoke. Den av drottningen adlade Sir Stanley hyllas i engelsk press i högstämda ordalag. Eftermälet till Stokes segermatch mot Swansea (i div II) är en enda lovsång till "världens spänstigaste 48-åring".

Vår svenske "Sir Stanley" 43-årige Gunnar Gren hoppas som spelande tränare kunna föra GAIS tillbaks till allsvenskan. Förhoppningarna kom efter 3-3 mot IFK Göteborg i triangelserien.

Mycket handlade om boxning och Ingos kommande (15 april) match mot Brian London. I en artikel uttalar sig amerikanske promotorn Bill Fugazy, som arrangerade match två och tre mellan Ingo och Floyd. Han berättar om korruptionen inom proffsboxningen och anser att boxningen har spårat ur och är av sådan art att den borde förbjudas. Han var också av uppfattningen att Ingemar fått i sig något och inte kunde göra sitt bästa i andra matchen!

Idrottsbladets framsida den 20 mars 1963 pryddes av två tjejer. Den kvinnliga idrotten för 50 år sedan var annars långt ifrån dagens omfattning och status. Den ena tjejen var Birgitta Tegnér-Larsson. Trots att hon var utanför landslaget försvarade hon singeltiteln vid bordtennis-SM genom effektiv defensiv i kamp mot "de mer löftesrika småflickorna" av vilka Marita Carlsson stod på andra sidan bordet. Herrsingelfinalen vanns av Hasse Alsér mot Falkenbergs Karl-Johan Bernhardt på andra sidan bordet. "Hasses show skulle gjort succé aven på cirkus, för nu är han mer asiatisk än japanerna själva" löd rubriken. Sveriges förste världsspelare Tage Flisberg spelade sitt 32:a SM i svit och vann sitt 52:a mästerskap, nu i oldboys-klassen.

Den andra tjejen på framsidan var Ann-Charlotte Nilsson från Halmstad som vunnit ungdoms-SM för 18-åringar i stående höjd på 1,50. Helgen efter blev det ytterligare en halmstadsframgång då Margareta Andersson vann stående längd för seniorer på 2,65. I stående höjd tangerade stockholmaren Göran Fredriksson svenska rekordet med 1,67.

Jonny Nilsson var i farten långt fram i mars och den 23:e satte han ett nytt världsrekord på 3000 m i Elverum Norge. I perfekt väder klippte han hela 5,4 sekunder av det tidigare rekordet och fick sluttiden 4.27,6.

Tommy Engstrand var utsänd till London och på en helsida! skriver han om den klassiska 134-åriga Themsen-rodden, som detta år vanns av Oxford.

Sim-SM på kort bana avgjordes i Malmö. En av dåtidens stjärnor, Ann-Christin Hagberg, satte svenskt rekord på 200 m fritt med 2.18,3. Sara Sjöströms rekord 50 år senare är 1.52,58. Den manlige mästaren på samma distans hette Jan Lundin och också han slog det svenska rekordet med 2.01,9. Här har takten i rekordslåendet avstannat. Anders Holmertz gällande rekord är från 1992 med tiden 1.44,69.

I övrigt skrevs det en hel del om proffsboxning. Ingemar Johansson skulle möta Brian London på Johanneshov, returmötet mellan Floyd Pattersson och Sonny Liston sköts upp p.g.a. den senares knäskada och i London skulle Henry Cooper och Brian Richardsson mötas om "Imperietiteln".

Svenska fotbollsförbundets årsmöte beslutade att matchpremier i allsvenskan kunde utgå med 100 kr vid vinst och 50 kr vid oavgjord match, dock inte i form av kontanter.

Den här veckan 1963 dominerades helt av ishockey-VM i Stockholm. A-gruppen spelades på nya Johanneshov inomhusarena och B- och C-grupperna spelade på Stadion. Sverige inledde lite tveksamt den 7 mars genom att besegra Östtyskland med 5-1. På fredagskvällen var det dags för matchen mot Sovjet, som kom att bli minnesrik. Inför 16 000 åskådare tog Sovjet ledningen i första perioden som Sverige dittills fört. Det var trion Nisse Nilsson-Sura-Pelle- Lasse Lundvall som stod för de flesta farligheterna. Sovjet matchade bröderna Majorov och Starsinov mot Tre Kronors förstakedja. Det var den sistnämnde som gjorde 1-0. I andra periodens inledning räddade svenske målvakten Kjell Svensson Sverige från fler baklängesmål. Efter 8.48 slog "ungdomskedjan" till och Lundvall kvitterade. Nu kom en rysk press, men Kjell Svensson gjorde flera avgörande räddningar. Istället kunde Nisse Nilsson på sin 27-årsdag smita fram på kanten och lirka in 2-1. Slutperioden gav inga mål med det gavs målchanser, hisnande öppningar och lysande målvaktsräddningar. Sovjet var närmast med ett stolpskott.

En kanadensisk journalist hade intervjuat svenske coachen Arne Strömberg, som uttryckte sin rädsla över "Trail Smoke Eaters" fula spel. Strömberg avslöjade att samtliga spelare i Tre Kronor skulle förses med maggördlar som skydd mot hugg och slag mot veka livet. Det föranledde journalisten följande kommentar: "Svenskarna är som gråtande babies eller som kärringar. Det skulle inte alls förvåna mig om de också använder behå och korta nylontrosor under sin hockeyutrustning". Ja sådan kunde jargongen vara för 50 år sedan.

På söndagen slog Sverige Finland med 4-0 och kedjan Hasse Mildh-Ulf Sterner-Lill-Stöveln Öberg svarade för samtliga mål. Samma dag slutspelades allsvenskan i handboll och den vanns av Redbergslid på 29 poäng före Hallby 24 och Heim 18. Drott kom sjua på 14 p.

Danmark tog sin första historiska seger i ishockey när man besegrade Holland med 3-1. De fick även ett gott råd - att ha hjälm!

Sverige utklassade USA i omgång fyra med 17-2 och Kanada och Tjeckoslovakien spelade 4-4. Nu var det dags för drabbningen Sverige-Kanada den 16 mars."Trails backar har en svaghet och målvakten Seth Martin måste flyttas" konstaterade Uffe Jansson före matchen. Efter matchen "Sterner dagens hjälte och Stoltz-Öberg-Mild grundlade segern genom otroligt slit" Tre Kronor vann med 4-1 efter periodsiffrorna 1-0, 0-1, 3-0. Kjell Svensson hade mindre att göra än sin kanadensiske kollega Seth Martin. Ulf Sterner gjorde de tre första målen och målskyttet avslutades av Tumba Johansson. Farhågorna om en "smutsig" match kom på skam. Kanada noterades för 14 utvisningsminuter mot 10 för Tre Kronor.

"Strejkvarsel i ishockeylandslaget. Spelarna anser sig underbetalda" löd en rubrik. De små dagtraktamentena täcker inte förlorad arbetsförtjänst utan de flesta spelare fick använda semesterdagar under turneringen. En ishockeyspelare i toppklass kan tjäna 2-3000 kr under en säsong!

"Den tjeckiska kallduschen: Världsmästare på lördag, petade på tronen på söndag förmiddag, nedtryckta av ett frenetisk kämpande hårdfört tjeckiskt gäng, som besegrade Tre Kronor med 3-2". Sverige hade 1-0 i första perioden, förlorade andra med 0-3 innan Tumba gjorde 2-3 efter 5 min i tredje. Men närmre kom inte Tre Kronor. Jag minns hur de frenetiskt kämpande tjeckerna blockerade pucken vid sargen stora delar av sista perioden. Sovjet vann VM på 12 poäng, samma som Sverige men med bättre målskillnad. Det var bara målskillnaden mot de fem främsta lagen som räknades och Sovjet hade 14-6 mot Sveriges 12-5. USA tappade segern mot Östtyskland i slutskedet och kom därmed utanför topp-5. Hade Sveriges målskillnad mot USA räknats hade Tre Kronor blivit världsmästare! All Star team blev Seth Martin Kanada målvakt, Rolle Stoltz och Alexander Ragulin backar, Hans Mild, Adolph Tambellini Kanada och Miroslav Vlach Tjeckoslovakien forwards.

Ryska laget bestod av Konovalenko- Kuskin och Ragulin- Davydov och Ivanov- Alexandrov, Almetov och Jakusjev- E.Majorov, Starsjinov, B.Majorov- Petuchov, Jurjinov och Valkov. Skytteligan vanns av Jones Kanada på 7 mål före Tumba 6 mål.

Samtidigt som VM avgjordes Holmenkollens klassiska femmil och det blev en av de stora svenska skidtriumferna. En av Sveriges största skidtalanger någonsin, Ragnar "Föllinge" Persson, vann sin första 5-mil på 2.52.33 två och en halv minut före norrmannen Einar Östby. Efter halva sträckan ledde norske femmilsmästaren Reidar Hjermstad och "Föllinge" var fyra, minuten efter. Vid 40 km var de lika och där slocknade norrmannen och kom i mål som fyra 3.22 efter svensken. Ragnar Persson var en elegant stillöpare som tyvärr aldrig fick åka något VM eller OS-lopp. Vid VM 1962 vann han testloppet före men blev sidsteppad för sin ungdom, 23 år! OS-året 1964 var han skadad och kom inte i form till Innsbruck men vid SM-tävlingarna åtta dagar efter OS vann han både 15 och 50 km. OS-tvåan Assar Rönnlund blev också SM-tvåa. I Kirunaspelen besegrade "Föllinge" dubble OS-vinnaren, 15 och 30 km, Eero Mäntyranta på 30 km.

Det har varit Vasaloppsvecka. För femtio år sedan hade IB en helsidesintervju med den förste segraren från 1922, Ernst Alm från Norsjö, som 1963 var 62 år. Han berättade hur Västerbottens-Kuriren betalade resan med tåg. I Brintsbodarna fanns det inga personvagnar utan man fick åka i godsvagnar till Lima trots att det var 20 grader kallt. I Lima mötte häst- och slädekipage upp för att ta åkarna de sista tre milen till Sälen. Man hade satt upp marschaller längs vägen och man kom till Sälen på fredagskvällen. På söndagsmorgonen då loppet skulle starta var det snöstorm och det snöade fram till Evertsberg. Där var det matkontroll, men Ernst Alm, som legat i bakgrunden, smet förbi och fick några minuters försprång. Den ledningen höll och Ernst kom först till Mora på tiden 7.32. Med tanke på de obefintliga spåren och dåtidens utrustning var tiden beundransvärd.

Annars fortsatte eftersnacket om 20-årige Jonny Nilssons VM-triumf i Japan; den var värd flera miljoner i PR för Sverige konstaterades. Japans största tidning Ashai Shinbun hade feta rubriker på förstasidan om "Sensationen Nilsson". Också i Norge var hyllningarna översvallande.

Skandalscener utspelades på Nya Ullevi där Tre Kronor mötte Trail Smoke Eaters från Kanada. Efter ett antal "spearings" från kanadensarna slängdes ett isblock från publiken, som träffade den kanadensiske tränaren i huvudet. Efter 15 minuters uppehåll kunde matchen återupptas och kanadensarna hade fått in fem puckar bakom svenske målvakten Kjell Svensson. Sveriges två kassar gjordes av Perra Härdin och "Garvis" Määttä.

Söndagen den 4 mars avgjordes det 40:e Vasaloppet med 3637 startande. Trots att det bara var fjärdedelen av årets startfält inträffade fler missöden med träskidorna. Det var ett 25-tal som bröt skidorna och därmed loppet i starten. Det rapporterades också om bilkaos på väg till starten i Berga by. Vid starten var det 14 grader kallt för att så småningom stiga till +5 längs banan. Det var alltså vallaföre. Hemmasonen Janne Stefansson upprepade sin seger från 1962 på 4.56.25, fyra minuter före Rolf Rämgård. Det var Per-Erik Larsson som drog upp tempot i början men både han och Rämgård fick valla om vilket Janne slapp. Bengt Eriksson, som i år som 82-åring åkte sitt 60:e Vasalopp, blev 1963 7:e man och bäste utlänning var Guiseppe Steiner från Italien, 11:a.

I Lahtis vann norrmannen Reidar Hjermstad den klassiska femmilen på 3.11. Sixten Jernberg var trea fem minuter efter.

Bandyfinalen avgjordes på Stockholms stadion, men det blev inte mycket bevänt med spelet. Det var naturis, som dagsmejan tagit hårt på. Broberg lyckades vinna med 3-1 över ett besviket Edsbyn och segerorganisatören hette Göran "Dallas" Sedvall.

I italienska ligan i fotboll kan noteras att Nacka Skoglund, som hamnat i "exil" på Sicilien, med sitt Palermo besegrade Kurre Hamrins Fiorentina med 1-0. Engelska ligan leddes efter 27 omgångar av Tottenham på samma poäng som Leicester. Manchesterlagen befanns på undre halvan.

Den 23-24 februari 1963 skrevs ett kapitel svensk idrottshistoria i japanska Kariuzawa. Johnny Nilsson blev Sveriges andra världsmästare i skridsko genom tiderna efter Sigge Ericsson 1955. Han slog världsrekorden på 5000 m med 3,5 sekunder (7.34,3) och på 10000 m med 11,6 sekunder till 15,33,0. Med tiderna 43,0 på 500 m och 2.10,1 på 1500 m blev det också världsrekord sammanlagt med 178,447. Det var en tidig söndagsmorgon med örat i radioapparaten för att lyssna på referatet från 10000 m-loppet. Värste konkurrenten Kuppern Johannesen var parkamrat. Det var snöyra och de japanska funktionärerna försökte sopa bort snön med björkriskvastar. Johnny plockade halvsekund på halvsekund per varv mot det gamla världsrekordet, som var Kupperns från OS 1960. Nu blev Kuppern utklassad och kom 24 sekunder efter i mål. Norrmännen hade 14 dagar tidigare dominerat EM i Göteborg och norska journalister tippade tvärsäkert: "Vi tar de fem första platserna på VM". Man blev 2:a, 3:a, 4:a, 6:a och 7:a. Ivar Nilsson blev 8:e man.

Samma söndag krossade Sovjet Sverige i VM-finalen i bandy på Stockholms stadion med 8-0! Detta var den tredje upplagan av bandy-VM. Den ryske tränarens omdöme: "Vi kan mycket bättre. Svenskarna måste träna upp förmågan att åka skridsko. Vi är överlägsna på den viktiga punkten".

Assar Rönnlund vann SM-femmilen på 3.15 och en förkyld Sixten Jernberg blev "bara" trea. Ett hum om längdskidåkningens utveckling både spår- och materialmässigt får man av senaste SM där femmilen i klassisk stil avverkades på 2.21. Assar hade tidigare under veckan delat tremilstiteln med Ragnar "Föllinge" Persson, som ensam lade beslag på segern på 15 km. Assars blivande hustru Toini Gustafsson blev dubbel mästarinna på 5 och 10 km.

SM-slutspelet i ishockey avgjordes i en enkelserie med åtta lag. Djurgården, som slog Västra Frölunda i sista matchen med 6-1, vann före Skellefteå AIK på samma poäng, 11. Södertälje blev trea och sedan följde Leksand, V.Frölunda, Brynäs, AIK och Wifsta/Östrand (som sedan blev Timrå). I Djurgården fanns spelare som Tumba Johansson (han hette så då), Lillstöveln Öberg och Hasse Mildh och naturligtvis det strävsamma backparet Roland Stoltz och Lasse Björn. Idrottsbladets hockeyexpert var Uffe Jansson. Publiksnittet för hockey-allsvenskan, som det hette då, redovisades. Västra Frölunda, som spelade på Nya Ullevi, hade ett snitt på 9 685, med rekordet 23 192 mot Djurgården. Högsta snittet hade Djurgården med 10 545 på Johanneshov, som var en ny arena för säsongen. Inför det kommande VM, som skulle spelas i Stockholm, var pessimismen stor: "Det svenska laget saknar samträning och är inte i form".